Vi på Skäggbloggen har inte riktigt kunnat släppa det här med pappaskägg. Så vi bestämde oss för att fråga ett antal pappabloggare om de odlat skägg sedan de blev fäder och hur det i så fall känns. Vi presenterar två pappor idag och två imorgon.
Kristian Gonzalez har i stort sett alltid haft någon form av ansiktsbehåring, men nu när han blivit pappa har han släppt skägget löst.
– Jag skulle väl kalla det för ett frigörelsens skägg i den bemärkelse i att jag medvetet låter det växa och så också ganska fritt. Frigörelsen kommer ur att jag inom kort går på en 8 månaders pappaledighet och därför inte styrs av företagsanpassat yttre krav. Det är min frigörelse!
Kristian Gonzalez hade själv en pappa som hade helskägg, något som han tror påverkar honom.
– En förebild som stack till vid många kärleksfyllda pussar har nog skapat en viss längtan och kärlek som jag vill kunna ge mitt barn. Nu hoppas jag att jag uppfattas som en kärleksfull far vars skägg min dotter traditionsenligt kan greppa tag i när det är nattidags.
Petter Ljungberg har försökt odla pappaskägg flera gånger, men gett upp efter 4-6 veckor. Men han försöker ändå, för han vill vädligt gärna ha pappaskägg.
– När jag har mitt skägg så känner jag mig mer som en man och mer pappa helt enkelt.
Petter Ljungberg och Kristian Gonzalez är två av dem som skriver på Coola Pappor.
En kommentar
LATSKÄGG.
Gissar att många av er som läser bloggen undrar vad det egentligen skrivs om här. Ska det behövas en blogg om skägg och hårbeväxta människor? Ja, självklart. Min svärson är ju med och man kan inte hitta en mer hårbeväxt människa som är så kul och engagerande som honom. Han bryr sig först och främst om sin dotter Dhalia och sedan om sitt hårbeväxta ansikte. Har egentligen aldrig fattat varför, men insett att det är en grej för att slippa raka sig stup i kvarten. Att han sedan passar i skägg är ju en helt annan sak. Men slutsatsen är, han är lat, min käre svärson.