Här kommer ett gästinlägg från spelbloggaren EmmyZ. I ett inlägg nyss visade hon upp sin brorsas skägg, och här berättar hon exklusivt för Skäggbloggen om hur det är att ha en superskäggig bror.
Min lillebror har alltid varit just min lillebror. Fem år yngre och en liten plutt. Därför kändes det ganska konstigt att se honom när han började få skägg. Och det fick han ganska tidigt, och ganska mycket. Han älskar det faktum att han kan ha mycket skägg. Sedan den dag han insåg att han kunde se ut som själva jultomten så har han odlat, och bara ansat skägget till finare tillställningar.
Tyvärr har folk fördomar mot män med stora skägg. När brorsan hade som längst skägg tog sig folk dessutom friheten att, på exempelvis krogen, gå fram och dra honom i tåtarna som hängde ner. Oförskämt. Han ser ut som en buse tycker många, inklusive våra föräldrar. Och kanske även jag. Men det är ju så fel det kan bli. Han är den snällaste, mysigaste och goaste som finns.
Jag har inget emot hans skägg egentligen. Han ser bara inte ut som min lilla lillebror längre. En blond liten lintott. Men nu kanske det åker av. För min lilla dotter som är sex månader tycker att morbrors skägg är superläskigt och gråter när hon ser honom. Så den här bilden kanske blir ett minne blott.
Men lite coolt är det.
//EmmyZ – www.emmyz.net
2 kommentarer
Jag gillar din bror, och din brors skägg! ;-)Min erfarenhet som skäggig pojkman säger mig att din dotter snart kommer skifta och tycka hans skägg är jättekul! Det gör mina kompisars barn iaf!
Skägghälsningar från Robert
Superfint skägg, tycker snarare ett rejält burr ger ett ”goare” intryck när man är flintskallig. Bara flint och rakat ansikte påminner mer om en fotbollshuligan säger jag.
En trackback
[...] måste jag passa på att tipsa om den sköna bloggen Skäggbloggen där jag skrivit ett litet gästinlägg om hur det är att ha en sådan skäggig brorsa. Ja ni kommer väl ihåg bilden från co-op-posten [...]