Det är en ny känsla den här jag har. En som verkligen överraskar mig och som jag kanske ännu inte insett vidden av.
Jag saknar mitt skägg.
Nu var det ju inte så himla längesen jag rakade av det – två månader för att vara exakt – men det börjar kännas ändå. I vanliga fall brukar jag gå åtminstone 4-5 månader utan skägg, men i år tror jag inte att det blir så länge. Jag ser redan nu fram emot oktober. Odlarmånaden.
Det känns konstigt att sakna sitt skägg. Det har jag aldrig gjort förut men jag fattar inte vad det är som är annorlunda den här gången. Kanske är det för att jag var skäggig mycket längre den gångna vintern än tidigare år. Jag vet inte. Men det har fått mig att ifrågasätta min cykliska skäggighet, alltså att jag alltid rakar mig på sommarhalvåret. Nästa sommar kanske jag inte ska raka mig alls.
3 kommentarer
Det är bra Erik. Att raka av sig skägget är det dummaste man kan göra. Rekommenderar att du gör augusti till ”odlarmånad” istället. (med tjuvstart i slutet av juli, dvs nu)
Jag trodde aldrig jag skulle citera Tomas Ledin men nu gör jag det: Hösten kommer snart, det går med vindens fart.
Axel: Brrr – och då syftar jag inte på kylan…