Erics skäggår 2010

Hej igen, efter nyårskoman jobbar vi på Skäggbloggen hårt på att återuppstå igen. Vetskapen om att det nu är 2011 har precis börjat sjunka in och då tänker jag tillbaka på året som gått. Tack  vare bloggen har jag tänkt på och pratat om skägg som aldrig tidigare.  Så här var det: 2010 ur ett skäggperspektiv.

I januari började jag och Axel att skäggblogga. Jag gjorde entré med ett vansinnesstjockt skägg i stort behov av omvårdnad.

I februari sattes skägget, eller åtminstone mustaschen på prov av min frus bakning.

I mars undersökte jag hur man kan använda vax för att tygla skägget när man inte orkar ansa.

I april gick jag på maskerad, klädd som Alan från The Hangover. Men det var nära att jag gick som The Dude istället.

I maj gick jag på en tvättäkta herrsalong och fick håret klippt och skägget rakat med kniv.

Det var fantastiskt, men efteråt såg jag ut som en 14-årig pojke och min dotter kände knappt igen mig.

I juni genomförde jag som medlem i de rakandes skara ett stenhårt test i badrummet. Engångshyvel mot finhyvel.

I juli började jag sakna skägget för första gången i mitt liv. Trots högsommaren längtade jag lite efter höst. Vem vet, nästa sommar kanske jag kör med skägg över sommarn också, precis som Axel.

I augusti bestämde jag mig för att ta rakningen på allvar och skaffade mig balm som man ska ha efteråt för att lugna huden. Det funkade faktiskt. Men lukten var sådär, under nästa skägglöshet tänker jag skaffa en annan sort.

I september upptäckte jag av sen slump ett gäng olika skäggsmileys.

I oktober odlade jag fram skägget igen.

I november hittade jag Carolina Gynnings lösmustasch när jag städade. En liten souvernir från när jag var med i TV och fick skägget ansat av Jean Pierre Barda.

I december fick jag äntligen säsongens första ordentliga vinterskägg efter en lång skidtur.