”När skägget växer tappar jag lusten att kyssa min kille”

Skrivet av

Många killar säger att de skulle odla längre skägg om det inte vore för partnerns protester. Ämnet viftas ibland skämtsamt bort, trots att det kan påverka bägge parterna i ett förhållande på ett djupare plan. Vi på Skäggbloggen träffade en tjej som inte alls uppskattar att hennes kille har börjat odla allt längre skägg och mustasch, och hon har gått med på att berätta om sin syn på saken (anonymt, för ämnet är känsligt).

Hur mycket vi än gillar skägg rekommenderar vi inte att skäggodlandet går ut över relationer. Prata med varandra och hitta lösningar! Om du har varit i en liknande situation och har några goda råd – skriv gärna i kommentarsfältet.

Nu tar vi intervjun med Maria, som vi kan kalla henne:

Vad tycker du om din pojkväns mustasch?
– Man ser inte munnen och när jag kysser honom är mustaschen det första jag känner. Jag tycker inte den är snygg. Och den känns inte skön. Jag saknar hans läppar. Till slut valde jag att säga att jag tyckte det var lite jobbigt.

Hur kommer det sig att ni tog upp det?
– Han frågade om råd angående hur han skulle låta skägget växa. Mitt svar var ungefär att det var som pest eller kolera. Jag kände att jag skulle ge en hint om hur jag kände. Jag känner mig ganska elak som känner så här inför hans skägg och mustasch. Men samtidigt är det svårt att ignorera hur jag känner. Och det påverkar ju honom också, så jag valde att säga det.

Hurdå påverkar honom?
– I takt med att skägget blir längre tappar jag mer och mer lusten att kyssa honom. Det är klart att det påverkar honom lika mycket som mig.

Var det plötsligt äckligt att kyssas en dag?
– Det smög sig på i takt med längden. Det var när mustaschen blev så lång att den hängde ner över överläppen som jag började känna att kyssarna förlorade sin charm. Att odla skägg kanske inte ter sig som en särskilt allvarlig sak, men om man råkar vara ihop med någon som verkligen inte är attraherad av skägg så blir det ju ett problem.

Och du är inte attraherad av skägg?
– Nej. Har aldrig varit det. Jag tänkte mycket på det i början av vårt förhållande att han var den första killen som jag var ihop med som hade skägg. Då hade han kort välansat skägg och jag kunde vänja mig vid det. Så när han började odla långt för några månader sedan tänkte jag att jag kanske skulle vänja mig vid det också, men så har det inte blivit.

Har det påverkat er kärleksliv?
– Ja.

Hurdå?
– Skägget har ju skapat en viss fysisk distans mellan oss. Även om vi har fortsatt att hångla så är det inte samma känsla eller intensitet i hånglet alla gånger. Och det tror jag skapar en mental distans också.

Hur långt kände du att det skulle kunna gå, din motvilja mot skägget?
– Det är en av de jobbigare aspekterna. Jag ser mig inte som en ytlig människa, och min kärlek till min pojkvän går ju absolut djupare än ett skägg, men samtidigt blir skägget ett såpass stort hinder att om han skulle få för sig att aldrig mer klippa sitt skägg… så vet jag inte vad som skulle hända. Jag kan inte se mig själv vara attraherad av nån med ett halvmeterlångt skägg och jag kan inte se mig själv vara i ett förhållande utan fysisk attraktion.

Skägget skulle kunna bryta förhållandet?
– Det vet jag inte. Skägget skulle i alla fall förändra förhållandet på ett väldigt djupgående plan.

Hur tycker du att han har betett sig mot dig när det gäller skägget?
– Han bestämde sig för att odla skägg utan att konsultera mig. Jag menar inte att man behöver fråga varann om lov för såna saker. Det är ju hans privatsak, fastän det påverkar mig i förlängningen.

– När jag berättade första gången hur jag kände inför hans skägg, så blev han nog förvånad men han tyckte att det var väldigt bra att jag sa hur jag kände. Och jag tror att han hade märkt den fysiska distansen som hade uppstått mellan oss också.

– Sen sprang han inte och rakade av sig skägget på en gång, vilket jag tycker är bra. För det var verkligen inte det jag var ute efter, utan jag ville bara att han skulle veta om hur jag kände.

Vad tyckte du om att han fortsatte odla fast han visste att du inte gillade det?
– Jag tyckte det var bra att han inte bara förbehållslöst rättade sig efter vad jag tyckte utan ville fundera själv och känna hur det kändes att ha skägg. Men när veckorna gick kände jag att jag helst hade velat ha en deadline att se fram emot. En slutpunkt när jag visste att skägget skulle bli kortare igen. För så länge han bara fortsatte odla och jag inte visste om det skulle dröja en vecka eller tre år tills det skulle vara som förr att kyssa honom… så kändes det jobbigt.

Hur blev det då?
– Han sa att om han måste välja, så väljer han kyssar framför att odla skägg. Några veckor senare sa han att han kände sig nöjd med sitt skäggexperimenterande för tillfället. Och skulle trimma ner skägget.

Hur kände du då?
– Då blev jag jätteglad. Jag fick lite dåligt samvete också, men det verkade han inte tycka att jag skulle ha.

Har du några tips till par i liknande situation?
– Om man är den som odlar så är mitt tips att man kan göra det åtminstone lite i samförstånd med sin partner, att man berättar vad det är för skäggfrisyr man försöker odla fram och att man eventuellt sätter ett slutdatum för skägget.

– Om man är partnern i förhållandet så tycker jag att man inte ska hålla inne med vad man känner utan försöka säga det. Gärna på ett finkänsligt och inte alltför dömande sätt. Ingenting blir bättre av att man håller tyst om man nu inte uppskattar skägget som håller på att odlas fram.

– Min kille sa först att han menade att det inte borde vara någon skillnad på hur man dömer sin partners skäggfrisyr och huvudfrisyr. Men jag håller inte med. En längre skäggfrisyr hamnar i vägen för munnen och förändrar hela ansiktet på ett sätt som inte resten av huvudhåret gör.

23 reaktion på “”När skägget växer tappar jag lusten att kyssa min kille”

  1. Marcus Hermansson

    Skönt att höra ett annat perspektiv från en tjej mer än det ensidigt tråkiga; ”det är inte mysigt att hångla med en kille som har skägg för att det sticks”.

    Sen får jag väl säga att jag har aldrig haft något liknande problem men så har också de flesta av dom jag har hånglat med också haft skägg. :)

  2. Linus

    Ni som tycker att detta var ytligt eller att förhållandet är dödsdömt vet inte vad ni snackar om så lägg ner.

    Fysisk attraktion i ett förhållande går före skägg vilken dag som helst. Uppenbarligen tyckte den här killen att det var viktigare att hans tjej tyckte om han utseende än att han fick ha sitt långa skägg, och det var helt rätt att hon var ärlig. Det var ju inte så att hon tvingade honom att trimma ner skägget, det kom han ju fram till själv.

  3. Henrik

    Nu är ju inlägget inte en transkribering av intervjun men det låter som att hon gång på gång försöker hävda att hon inte har gjort något fel. Att inse att man själv är ytlig kan vara jobbigt, men jag tror tyvärr det är vad det handlar om. Ja, fysisk attraktion är viktigt, men i ett riktigt förhållande ska en sak som skägg inte spela roll.

  4. Fredrik

    Har haft samma problem med min tjej och jag förstår den. I somras nådde vi en kompromiss att jag var noga med att klippa mustaschen så den inte hänger ner över läpparna medan resten av skägget fick växa fritt så länge jag önskade. När jag väl rakade av det 8 månader långa skägget igen ville hon genast att jag skulle odla ett nytt eftersom hon nu hade vant sig och tyckte jag såg ut som ett barn utan.

    Så mitt råd: Håll koll på mustaschlängden (man kan ju låta den växa sig längre på kanterna om man vill ha en liten snurr) och tvätta skägget med tvål och vatten efter varje måltid oavsett vad du äter.

  5. Joe

    Tycker man ska acceptera sin partner oavsett skägg eller inte, blont hår med gröna slingor eller inte. Är man såpass ytlig och går efter utseende så borde man vara tillsammans med en person som är lika ytlig. Stand up for your beard I say!!

  6. Joakim

    Tråkigt att han var tvungen att raka bort skägget. Nästa gång kan de kompromissa, när mannen ej får odla skägg så kan han förbjuda henne från att raka benen eller armarna. Då blir det rättvist.

  7. J

    Min hona är tvärt om. Rakade av mig ett 6 månadersskägg och sparade en sexmånadersmustasch. Reaktionen blev något i stil med: VAD HAR DU TAGIT DIG TILL!?!?! Fick lova att inte röra mustaschen och inte trimma skägget för än det är minst 30 cm.

  8. Maria

    Det är både nedslående och intressant att se reaktionerna på intervjun med mig. Jag har läst Skäggbloggen ett par år eftersom ämnet är intressant och min kille har skägg. Och jag gick med på att göra intervjun eftersom jag trodde att det var en aspekt av ämnet som kunde förtjäna att belysas och som alla skäggintresserade kunde tänkas vilja läsa om; kanske fanns det rentav fler i vår situation.
    Varken jag eller min kille hade väntat oss att jag skulle kallas ytlig sugga eller att han skulle överösas med tips om att genast göra slut på vårt meningslösa och dödsdömda förhållande. Naivt av mig kanske – att erkänna att man inte tänder på en lång skäggfrisyr verkar vara värre än att svära i kyrkan.
    Vad gäller ytligheten vill jag bara poängtera en sak: jag vet, som jag också säger i intervjun, att ämnet är ytligt. Men nu är det ju faktiskt så att attraktion, utseende och skägg till viss del handlar om yta. Och därför handlar även skäggcommunityn delvis om yta: man berömmer varann, kommenterar varann.
    Hursomhelst är jag glad att jag är ihop med världens bästa man: en man som dessutom kan tänka sig att variera sin skägglängd och kompromissa då och då: ibland får min ytlighet bestämma, ibland får hans ytlighet bestämma.

  9. Pingback: Talibaner är vi allihopa | Skäggbloggen

  10. Daniel Paulsson

    Ja problemet som tas upp är ett reellt sådant.

    Jag har inte alltid haft kärlek till mitt skägg på det sätt som jag har nu och jag har i omgångar de senare åren sparat ut både skägg och standalone mustasch. Det ligger ju självfallet i mitt intresse att min fru skall finna mig attraktiv och vid de tillfällen då hon känt sig klämt mellan skägget och mig så har skägget hellre fått ge vika än att jag ska stå där med skägget i brevlådan.

    Det handlar inte om svag karaktär eller om kompromiss utan om min egen vilja att ha skägg kontra mysigt med min fru.

    Då jag började skägga mig mer var jag runt 25 bast och det kan ju tyckas vara naturligt att min fru reagerade då. Vem vill ha en 25 årig gubbe(obeservera att skägg för bara 5 år sedan inte aslls var lika hippt som det är bland Söders hippsters idag, inte heller mustasch).

    Nu är jag 30, har en mer naturligt gubbigare stil(tacka Söder hippsters för det) och skägget finner sig mer natruligt i mitt ansikte. Dock så kapade jag bort en praktfull handlebar för ett tag sedan av just den anledning att hångel var i praktiken omöjligt. Det var för övrigt kafedrickande och ätande med. Kaffe mes sugrör och matintag som en prinsessa var de medel som krävdes för det dagliga brödet. Så ett mustigt skägg eller en mustig mustasch har kräver fler uppoffringar än bara myse med frugan.

    Jag förstår båda parter, den dedikation det krävs för att ha exempelvis en handlebar är nästintill kompromisslös mot allt man vanligtvis tar för givet men det är å andra sidan kärleken med. Skägget lever jag med dagligen men det har bara hängt med i 5-6 år, min fru har jag levt med i snart 13 år och vi har ett vackert barn och ett till på G, så nog blir det skägget som ibland får vika hädan.

    Därmed inte sagt att man i en relation står ut med varandras egenheter och egenskaper som med tiden kan komma att förändras. Oavsett om det gäller oljemåleri, extrem träning inför en vätternrunda eller et extremt skäggodlande.

  11. Thomas Olausson

    Kallar man en tjej för sugga som ger sin fullt normala syn på förhållanden tappar man all sin manlighet och blir på sin höjd en förvuxen pojken med ett skägg som inte matchar den inre utvecklingen. Alla är vi ytliga och egoistiska i mer eller mindre utsträckning, det gäller skäggintresserade såväl som andra. Kanske här är ett ställe där #talibanskägg faktiskt är passande trots allt? Eller #skäggtaliban?

  12. Pingback: Skägg och förhållande

  13. Per L

    Tack Maria och Skäggbloggen för intervjun. Jag skall inte sticka under stolen med att jag först reagerade häftigt på rubriken och det är nog där de som har klankat på dig har fastnat. Jag har aldrig varit i den situationen där det avgörande har varit mitt skägg eller min partner men jag vet att jag förr om åren bestämt tagit skäggets parti när någon skäggig broder har diskuterat sina problem som uppstått inom familjen. Men läser man intervjun ooch inte bara rubriken så är ju det inte skäggets vara eller inte vara det handlar om utan vad både bäraren och hans partner anser vara ett passande, snyggt, (väl)ansat skägg. Jag har haft skägg sedan jag var 20 och bara varit helt skägglös under en fyramånadersperiod våren-sommaren 1968. Jag är nu snart 66. Stilen är oftast densamma men mustascherna är mitt problem, så jag förstår Maria fullkomligt. Har man inte naturligt skäggväxten som ger handlebars utan att de spretar och hänger ner över överläppen så tröttnar man ganska snart på att ha mustaschen lång. Åtminstone gör jag det. Och jag är säker på att Maria aldrig har krävt att hennes man skall vara skägglös bara att skägget skall vara kyssvänligt för dem båda. Det kunde ju vara trevligt att höra hur allt har eller kommer att lösa sig och gärna en före- och efterbild så vi verkligen ser vad det handlar om.

  14. saylo

    Var ni tvungna att kalla henne Maria? ;)
    Jag själv heter Maria, och är mycket förtjust i skägg. Nu är det inte så att jag skulle kyssas med vem som helst bara för att han hade skägg, men ett välvårdat och fint skägg är något som pryder mannen som bär det, och i mina ögon är ett skägg nästan alltid ett plus. Jag är förvisso ingen size queen, så jag tycker ju inte alltid att större är bättre. Ehm. Men ja, jag heter Maria, och jag gillar skägg.

  15. Monica

    Hej alla skäggisar!
    Först måste jag säga att jag rent visuellt tycker skägg/mustasch kan se snyggt ut och ge ansiktet karaktär.
    Men, sedan min man skaffade mustasch/skägg (som klär honom utmärkt) klarar jag inte av att kyssa honom. Jag saknar hudkontakten, både läpparna och huden strax runtomkring. Det är helt opersonligt, känns ingenting, kunde kysst en nagelborste… Har tagit upp det med honom (i mer försiktiga ordalag naturligtvis) men han tycker han ser ut som en bebis utan. (Han är snart 50…) Han rakade av sig allt vid ett tillfälle, underbart! Men, lät det växa ut omedelbart igen. Kyssar har helt försvunnit ur förhållandet sedan dess.

  16. Adrian

    På tal om skägg, så har jag precis börjat odla skägg, två år tillbaks….absolut att ha ett vildvuxet mustasch och skägg är inte det lättaste, framförallt inte alltid en tjej magnet.

    Men efter mycket vilja och trygghet i sitt skäggväxande har jag träffat en fantastisk tjej som tycker om för vem jag är. Hon älskar och kyssa mig med min mustasch och skägg även om mustaschen hänger över läppen.

    Visst man får kriga när man äter mat eller dricker något gött.

    Men jag är lycklig lottad och jag är mer rädd för vad skulle hända om jag någon dag skulle raka mig? Det handlar väl om att mötas i mitten, och komma överens om hur man vill ha det. Vilka värderingar man väljer och om värderingarna är tillräckligt viktiga för att överskrida något som är bra.

    Stora skägg kramar från mig!

Kommentarer inaktiverade.