Frågan är inte hur Stålmannen rakar sig, utan varför

Skrivet av

Conan O’Brien är arg. ”Jag tänker INTE se Man of Steel”, kungör han i en videosnutt. Det har nämligen gått upp för honom att Stålmannen har skägg i början av filmens trailer men inte i slutet. ”Det går inte att raka av ett superskägg”, rasar O’Brien. Den logiska kullerbyttan förtär honom.

Samtidigt lanserar en känd rakbladstillverkare en hel kampanj baserad på frågan ”Hur rakar Stålmannen sig?”. Hans hud kan stoppa pistolkulor. Han står emot kraftig artillerield. Finns det alls något jordiskt föremål som kan rå på hans skäggstrån?

Själv har jag aldrig tänkt på saken tidigare. Om någon hade frågat mig hade jag gissat att förklaringen var att invånarna på Stålmannens födelseplanet Krypton tillhörde en art som saknade skäggväxt. Mycket lämpligt för den unge Stålmannen som påbörjade sin bana som superhjälte 1938 då skägg var helt ute för respektabla samhällsmedborgare.

Hur som helst: Frågan ställs i reklamen och av O’Brien som om stålmannens rakning inte hade varit en kontrovers förrän först i denna film, där Clark Kent i Henry Cavills rolltolkning springer runt skäggig på en brinnande oljerigg.

Men detta visar sig vara fel, vid närmare efterforskning.


Det fanns redan på 1950-talet bilder av en skäggig Stålmannen, något det finns gott om bevis för tack vare flitiga människor på Superman Wiki.


Diskussionen om Stålmannens rutiner i badrummet blev ett hett ämne för diskussion under slutet av 1980-talet, enligt The Star. Bilden ovan är från 1986 och illustrerar den kanske populäraste teorin: Stålmannen använder en reflekterande bit metall från sitt rymdskepp för att låta sin laserblick bränna bort skägget. Alla som liksom jag var unga på 1990-talet minns tv-serien Lois & Clark, och som synes rakade sig Clark Kent med laserblicken även då.

Den verkligt intressanta frågan är alltså inte hur Stålmannen rakar sig, utan varför han gör det.

Han gör det av samma skäl som alla andra, förmodligen: för att passa in.

Rakningen är något som Stålmannen delar med vanliga jordbor. Även för en vanlig människa är det en mödosam teknisk utmaning att dagligen avlägsna det hår som växer naturligt på kinden. För Stålmannen krävs det bara lite kraftigare verktyg.

Inte ens Stålmannen slipper undan det manlighetsideal som växte fram i början av 1900-talet i västvärlden och som har beskrivits av historikern Christopher Oldstone-Moore. Oldstone-Moore har fördjupat sig i 1900-talets (anti)skäggmode och han menar att samhället för runt hundra år sedan började lägga större vikt på ungdomlighet, energi, disciplin och lagarbete – och att dessa egenskaper förknippades med ett rakat ansikte.

Genom den skäggritual som han delar med vanliga människor blir Stålmannen en metafor för den börda som ligger på var mans axlar i den stund han går upp ur sängen: raka dig, visa ingen svaghet, rädda världen.

I sin recension av filmen är Erika Hallhagen inne på samma spår, att skägget gör vår hjälte mänskligare: ”Likt sin biologiske far jobbar han med tydlig kroppsbehåring, både i ansiktet och på bröstet, vilket gör honom mänskligare än sina föregångare och lättare att ta till sig.”

Mårten Ljungberg skriver i SvD att Stålmannen har förändrats i takt med samhället. Frågan är då varför han inte förändrats på den här punkten? Är det för att manlighetsidealet förändras så långsamt?

Man of Steel visar att vi är redo att pröva tanken att en ledargestalt får ha skägg. Något annat vore konstigt med tanke på den spirande skäggtrenden. Men vi är inte redo att gå hela vägen. Vi kan gå med på att en snygging har skägg på sin lediga tid. Men för att vi ska lita på en person i ett offentligt ämbete som ska rädda nationen/planeten från en kris, så måste han vara rakad.

Därför passar det bra för Warner Bros och regissören Zack Snyder att använda den extremt slitna Hollywood-klyschan ”skäggig = på dekis; rakad = tar sig samman”.

Kanske är detta också ett sätt att låta en skäggig Clark Kent sondera terrängen. Hur tas han emot? Kommer publiken att vilja se en superhjälte med ett trevligt tvåveckorsskägg i nästa film?

En annan fråga väcks också: Vad händer med vårt bildspråk, våra kulturella ikoner? Måste Stålmannen tecknas på ett nytt sätt om 40 år när skägg åter dominerar på alla mäns hakor? Eller är de väl inarbetade masskulturella ikonerna tvärtom ett vaccin mot att skägget någonsin ska slå igenom på riktigt bred front som det gjorde i mitten av 1800-talet?

Att Zack Snyder år 2013 har valt att göra sig av med ett av Stålmannens andra visuella kännetecken – de röda kalsongerna utanpå tajtsen – ser jag som ett tecken på att även ansiktet kan ritas om framöver.

P.S. Om det finns några serieexperter som känner till fakta om Stålmannens skägg som vi har missat så får ni gärna använda kommentarsfältet för att upplysa oss!

2 reaktion på “Frågan är inte hur Stålmannen rakar sig, utan varför

  1. Pingback: Skäggchock – Belgiens skäggige prins blir rakad kung | Skäggbloggen

Kommentarer inaktiverade.