”Jag har aldrig känt mig så liten på jorden som då”

Skrivet av

Dags för Skäggminnevinnare nummer två. Alla minnen är inte glada. Många vittnar om hur de ångrat att de rakat av sig skägget, men vi tror att inte mångas upplevelser kan mäta sig med Andreas ångest. Läs och ta lärdom!

Andreas, tryggt skäggig igen.

Andreas, tryggt skäggig igen.

”Jag minns det som igår, det var den 15e februari 2012. Idén om att jag skulle raka av mig allt skägg hade börjat dagen innan som en kul grej. Jag hade ju trots allt haft skägg i närmare 10 år. ”Jag undrar hur du skulle se ut utan skägg”, ”Du borde raka dig”… Ja, vi har väl alla hört de kommentarerna någon gång i livet.

Jag och några vänner var samlade hemma för att äta lite mat, spela tv-spel och bara hänga. Rätt som det är så tänkte jag, ”Nä, nu jävlar gör jag det”. Jag tog några bestämda steg in till badrummet, hittade en hårtrimmer och rakhyvlar. Jag började trimma… Mer och mer försvann. Dock ska tilläggas att jag gjorde lite roliga klippningar och rakningar innan allt var borta, och det var faktiskt ganska kul.

Efter sista taget med hyveln kan jag inte annat än att bara stirra mig själv i spegeln. Vem är det där? Vad hände? Varför? Just ”Varför?” återkommer flera gånger, i flera veckor framåt tillochmed. Just den där känslan som rusade genom min kropp, ångesten, illamåendet, pinsamheten… Ja, jag hade nästan gråten i halsen.

Jag, då 29 år, nästan gråter för att jag rakat av mig mitt skägg. Jag har aldrig känt mig så liten på jorden som jag gjorde i det ögonblicket. Varför gjorde jag det. Varför, varför, varför!

Jag tittar snabbt omkring mig, kan jag sätta dit skägget igen, kan jag ångra mig, Ctrl-z? Nej, det är kört. Jag sliter åt mig en halsduk som praktiskt nog hänger i badrummet, går försiktigt ut till mina vänner, som inte riktigt förstått att jag skulle raka mig. Dom tittar konstigt på mig och frågar vad jag gjort. Med halsduken virad runt hakan går jag in i min kompis sovrum på ett nästan apatiskt vis. Jag lägger mig där, lampan är släckt och rummet är mörkt. Jag ligger där och stirrar upp i taket, funderar, undrar varför jag gjorde en sådan dum sak. Vad trodde jag?

Jag ligger där i säkert 2-3 timmar, bara går igenom allt i huvudet. Åter igen, Varför?

Dagen efter hade den värsta chocken släppt, men det hindrade mig inte från att de nästkommande två månaderna konstant ha en halsduk över hakan och inte visa någon hur jag såg ut utan skägg. Jag visade inte ens min egen mor hur jag såg ut. Det finns heller inga bilder på mig utan skägg från den tiden.

Nu snart 2 år senare frodas mitt skägg, det mår alldeles utomordentligt och jag har inte en enda tanke på att raka av det igen. Det skeppet har seglat!”

/Andreas

2 reaktion på “”Jag har aldrig känt mig så liten på jorden som då”

  1. Pontus Arthursson

    Jag har en ful ovana att raka av mig allt mitt ansiktshår ungefär en gång vartannat år och jag förstår precis den känslan. Naken, utlämnad och med en väldigt jobbig känsla i magen. Det är hemskt. Jag vet inte varför jag utsätter mig själv för detta och hoppas verkligen att jag snart är av med detta vansinniga beteende.

  2. Oskar

    Mår så fruktansvärt när jag läser om ditt öde Andreas. Jag har själv varit där och känner återigen smaken av ångest i munnen! Dock är vi desto visare numera och det skönt att se att du vågar prata om det offentligt, att sprida budskapet till alla andra skäggbröder: hur rakar sig en man, det gör han inte!

Kommentarer inaktiverade.