Mitt skägg är en katt.

Huffingtonpost körde ett bildspel med 13 galna skägg (varav några har synts på bloggen förut, men de glömde den här godingen).

P3 har blivit en mindre skäggig radiokanal. Pär Lernström har blivit stympad.

Efter att ha odlat ett ståtligt skägg under ett par månader blev programledaren för programmet PP3 mobbad av sin redaktionskollega Anton, som lade upp en läsaromröstning om skäggets öde. Det olyckliga resultatet: Pär blev tvångsrakad i direktsändning. Det som för all del var kul med rakningen var att Pär fick prova det klassiska Lemmy-skägget, nummer tre på Skäggbloggens topplista över Rockskägg.

För att söka stöd inför den stundande rakningen pratade Pär med sin ännu skäggigare P3-kollega Christer Lundberg. ”Det finns ett enormt skägghat i vårt land,” sade Christer.

Aftonbladet har tidigare kallat Pärs skägg ”perfekt ovårdat” och frågar den stympade programledaren: Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Ett stort frodigt och mustigt skägg igen, svara Pär Lernström.

Det finns alltså hopp för skägget.

Sedan mitt första stapplande steg med säkerhetshyveln har det gått framåt.

Dels gick det väldigt snabbt att få in handgreppet. Jag har inte skurit mig ett dugg.

Dels har jag slängt mitt billiga raklödder på sprayburk och istället skaffat en rakborste och en riktig raktvål (som kom i ett trevligt träetui). Det gör faktiskt skillnad. Det är blir en bättre rakning med raktvålen.

Varför i hela friden då, kan man ju undra. Efter att ha läst på lite ser förklaringen ut så här:

Spraylöddret innehåller en massa kemikalier och alkohol som inte är bra för huden. Dessutom kommer den ut ur sprayburken kall.

Den feta goa raktvålen däremot innehåller bara naturliga tvålingredienser. Den ger bättre glid för hyveln och är snällare för huden.

Genom att värma rakborsten i varmt vatten innan man löddrar upp tvålen så blir löddret varmt vilket underlättar glidet. Borsten hjälper också till att resa skäggstråna upp från huden.

Dessutom har jag fått tipset att blöta en liten handduk med varmt vatten och värma området som ska rakas innan jag applicerar löddret, för att mjuka upp huden och stråna.

Nu är det visserligen bara halsen jag rakar, eftersom jag har skägg i resten av ansiktet, men min hud på halsen är känslig och den har verkligen välkomnat de här gammaldags verktygen.

Tack för alla uppmuntrande kommentarer om min snurrmustasch! Här är hur jag har gått tillväga:

1. Utväxten. Först lät jag hela mustaschen växa lika mycket, och när den började hänga ner över överläppen försökte jag dra mustaschen ut åt sidorna (vilket jag i efterhand inser hade varit enklare om jag hade använt lite mustaschvax). Till sist kortade jag ändå stråna mitt på mustaschen, så att överläppen har fått vara fri.

2. Kindlinjen. När man har ljust skägg som jag, och dessutom rätt så smala ändar på mustaschen, så syns inte snurrmustaschen så bra. Den liksom försvinner mot bakgrunden av skägget. Därför har jag ansat en lägre kant på kindskägget, för att ge muschen en ren fond.

3. Vaxet. Jag har använt en liten tub med ungerskt mustaschvax. Finns att få tag på hos välsorterade herrfrisörer och barberare.

4. Snurret. Jag tycker det är lite besvärligt att få ihop alla stråna i snurren. Några spretar alltid lite, men till sist har jag bestämt mig för att det får vara så – det ger mustaschen lite mer volym. Först applicerade jag vaxet genom att tvinna mustaschen, men istället för att stråna samlades började de verkligen spreta åt alla möjliga håll. Jag kom fram till att det bästa för mig är att stryka på vaxet utan att tvinna – kort och gott klämmer jag ihop ytterändarna av mustaschen med tumme och pekfinger.

Som synes är det en del spret i alla fall. Jag har verkligen inte satsat på perfektion.

Det är alltid roligt när Christer i P3 pratar om skägg, och det gjorde de igen tidigare i veckan.

En lyssnare undrade: ”Tja. Har hakat på skäggtrenden, men undrar vilken längd som är den optimala för att väcka damernas intresse?”

Resultatet av läsarundersökningen på webben är tydligt: Upp till 1 cm är det man ska ha för att vara så attraktiv som möjligt, tycker 39% av de som röstade.

Hmm. Jag undrar om resultatet skulle bli det samma om man frågade Skäggbloggens läsare.

Dags att kora årets filmskägg redan nu?

Film: The Hunger Games.
Skådis: Wes Bentley.
Rollfigur: spelledaren Seneca Crane.
Kontext: Dystopisk framtid där alla klär sig gränslöst färgglatt och man behöver ett väldigt speciellt skägg för att sticka ut.
Krävs av odlaren: Tät tät tät mörk skäggväxt.
Citat: ”I would have loved to have kept the beard but that beard took two hours to groom every day,” sade Wes Bentley till MTV.
Vem ska vi tacka?: Oscarsbelönade sminkösen Ve Neil.
Beundrare: Skägget har en egen Facebooksida med över 23000 fans.
Ladda hem: Hos Slate finns ett Crane-skägg att klippa ut.
Chans att vi blir mer imponerade av skägget i The Hobbit: 23 %.

Det är något med skägg och snurrmustasch som uppmuntrar till denna fundersamma pose. Och som synes har min mustasch hunnit snurra till sig en hel del sedan sist. Snurren är ny för mig och den har mött väldigt olika reaktioner:

”That’s funny,” sa en tysk kollega och det vet jag inte riktigt hur jag ska tolka.

”Du ser snäll ut”, ”gemytligt”, ”snyggt”, ”roligt”, ”den får dig att se gladare ut” är andra kommentarer. Och så har jag fått frågan: ”Varför vill du se ut som en gammal gubbe?”

Det vill jag inte. Jag vill bara pynta mitt ansikte. Jag vill ha lite roligt med min mustasch och testa olika frisyrer. Men ofrånkomligen associerar folk en snurrmustasch med förra sekelskiftet, tweed och piprökning och därmed har jag tydligen stämplat ”gubbe” på min överläpp.

Sammantaget verkar domen över mustaschen falla som så:
Farlig? Nej.
Sexig? Nej.
Snäll och avväpnande? Ja.
Plommonstop? Ja.
Gubbig? Ja.
1800-tal? Ja.

Men vad fan var det för fel på 1800-talets gubbmode då?

Ursäkta mig, men sedan när måste man be arga snickaren om tillstånd för sitt ansikte?

Det var svårt att inte chockas över stenåldersmännens inställning till hårväxt i Schulman show nyligen. Kontentan av deras samtal är att kvinnan kanske kanske skulle kunna få lov att ha kvar sin mustasch, men då måste hon motivera för snickaren varför hon ska ha kvar den.

Vi på Skäggbloggen tycker att män som kvinnor får ha precis vilket ansiktshår de vill. Basta. (Precis som man får ha hur mycket hår man vill i armhålan, för att ankyta till en nyligen aktuell debatt)