Dagens skägg, Jesper Håkansson och Christer Söber, möter jag utanför Ica.

Jesper (t.v.):
– Livet är roligare med skägg helt enkelt. Jag har haft det sedan jag var 17. Nu är jag 18.

Christer:
– Jag har inte orkat raka mig. Och så har jag blivit lite inspirerad av Jesper också, men jag vet inte om jag kommer att låta skägget bli längre.

It-skäggen på IDG: Micke, Linus, Carl, Axel, Daniel.

Idag intervjuar vi Isabelle, vars tweets om skägg vi flitigt följer: om det halvrisiga skägg hon får av sin p-stav och om hennes skäggavund. Här berättar hon mer.

Vad tänker du på när jag säger ”skägg”?
– Det första som kommer upp i huvudet är ”Hunk”. Behåring på män är väldigt sexigt. Och det finns ingenting som ger så mycket personlig karaktär som en redig mustasch.

Du har skrivit att du har skäggavund. Vad menar du med det?
– Det hänger ihop med att jag lider något utav ett slags penisavund. Som barn var jag fruktansvärt grabbig, mina förebilder var mina killkusiner eller min pappa och den sommaren mina bröst började utvecklas kände jag mig uppriktigt kränkt. Av livet. Jag var ju van vid att springa runt i shorts och bar överkropp hela somrarna.

– Samma när pojkarna i klassen började få moppe-mustasch, jag tänkte bara ”Men jag då?”. För mig sitter nog mycket utav ”manligheten” i ansiktsbehåringen, och manlighet var något jag identifierade mig väldigt starkt vid.

Mustaschfarsan.

Hur yttrar sig din förkärlek till ansiktshår?
– Extra mycket gillar jag mustascher, troligen pga att min pappa under min uppväxt alltid hade en redig mustasch. Han såg ut som en pizzabagare fast han är en riktig svenne. Det fanns även en period i mitt liv (2007) då jag brukade rita på mustascher på mig själv hemma och gå runt med och bara känna mig snygg. Jag måste säga att jag passar utmärkt i mustasch. Riktigt snygg blir jag.

Du twittrade nyligen om att du har ett halvhjärtat skägg. Berätta mer!
– Jag har ett preventivmedel som heter p-stav som sitter i armen, och jag har efter att ha läst på förstått att hormonet i p-staven kan förvärra för tjejer med mer testosteron. Med åren har jag fått mer och mer hårväxt i ansiktsregionerna. Plötsligt hade jag mörka och väldigt grova hårstrån på halsen. Sen blev det värre och värre, nu har jag enstaka hår som går från hakan ner på halsen och även lite hår över bröstet. Först tyckte jag såklart att det var rätt jobbigt, ju äldre jag blivit ju mer har grabbigheten försvunnit från mitt yttre och jag gillar smink och att fixa med håret och att ha fina klänningar. Så bara började jag få skägg!

"Jag har ingen bild där man ser min egen ansiktsbehåring tyvärr, den är så "tunn" att det inte går att få på bild."

– I början gick jag och vaxade bort det, men efter ett tag förstod jag att det egentligen bara var jag som såg behåringen. Jag har mer behåring på haka och hals än vad andra tjejer har. Men om jag bara underhåller det genom att ta bort det värsta så syns det knappt.

– Men annars måste jag säga att det inte påverkat mig så jättemycket, jag har som tur var aldrig haft särskilt dåligt självförtroende eller skämts över mitt utseende förut så det här med behåringen kändes bara ”lite störigt” men inte så pass störigt att jag ens bytt preventivmedel. Men om det skulle eskalera ännu mer skulle jag testa att byta preventivmedel, fråga om medicinering för att stabilisera hormonerna och kanske ta bort det med laser. Men idag finns inga såna planer.

Vad mer skulle du vilja säga om skägg?
– Jag skulle vilja propagera för det här med ansiktshår! Vilken som helst typ av ansiktsbehåring är snygg, även fast det är glest eller finns kala fläckar, det är ju just det som gör att det blir extra charmigt. Och jag önskar att kvinnlig ansiktsbehåring vore mer okej. I mitt fall har det gått väldigt bra, men jag har läst om tjejer som mått riktigt riktigt dåligt över detta.

Isabelle bloggar på ilovemypenis.se.

Joe Manganiello i rollen som varulven Alcide i tredje säsongen av True Blood. Jag tycker bättre om varulvar än vampyrer nu alltså; helt klart har de snyggare skägg.

I Starcraft II finns det massor med skägg. Men det är inte protagonisten Jim Raynor som är min favorit. Bäst gillar jag Swann, mekanikern som hjälper till med de tekniska uppgraderingarna och som har ett par riktigt sköna mustascher ned för kinderna.

Jag brukar hänga rätt mycket på Awkward Family Photos. För er som inte känner till den är det en helt hysteriskt rolig sajt med familjefoton som får det att krypa i kroppen på en av obehag.

I går kväll såg jag plötsligt på bilderna med nya ögon. Skägg-ögon.

Och då såg jag att en stor andel av de märkliga familjebilderna innehåller skägg av något slag. Oftast väldigt roliga skägg, gärna från 80-talet.

Så om ni inte redan hänger på denna sajt, börja nu. Om inte annat så för skäggens skull.

Inte ens på Skäggbloggen kommer ni undan kändisnyheterna. Fast ni får dem med en twist. Kolla in hockeyspelaren Henrik ”Zäta” Zetterberg som nu har gift sig med Emma ”Robinson-Emma” Andersson (skriver bland annat Aftonbladet och Expressen).

Vilket snyggt skägg han har! Hockeyspelare förnekar sig liksom aldrig, fostrade i andan av slutspelsskägg som de är.

Det är dessutom ett bra svar på tal på de ettikett-talibaner som säger att man inte kan ha skägg när man gifter sig eller de som säger att man inte ser tillräckligt proper ut i skägg. Om man bara ansar och fixar skägget ordentligt så blir man ju superstilig (sen kan man ju ha åsikter om snubbens frisyr, men det får någon annan blogg ta).

Läsaren med gott minne kanske minns att dagens skägg, Johan Wallén, var med redan i februari. Nu är han tillbaks, för skägget har växt till sig och han har något att berätta:

– Efter att jag läste om juveleraren Philip Crangi på Skäggbloggen bestämde jag mig för att skaffa ett sådant skägg. Så nu ska det bli långt, säger Johan.

Inte nog med det.

– Jag ska också låta mustaschen växa så att den går över munnen.

Fullkomligt opraktiskt, vilket min flickvän också är snabb att påpeka när hon hör om Johans planer: ”Det blir ju svårt att äta”, konstaterar hon.

Visst är det så. Och jag tycker det är fint på något sätt. Tjejer har så många opraktiska grejer som bara syftar till att bäraren ska  se snygg ut: höga klackar, trånga jeans…

Det kanske inte direkt är någon jämställdhetsgest att skaffa en mustasch som är i vägen, men det jämnar åtminstone ut spelfältet en smula att addera en obekväm modedetalj till männens utbud.

Det är för övrigt Johan som har lånat ut den antika trimmern till Skäggbloggen. Tack för det! Test av den apparaten kommer inom kort.

Målet är ett sånt här Philip Crangi-skägg.

När jag berömde dagens skägg, Erik Arnman, för ett snyggt skägg höll han inte med om att det ens är ett skägg.

– Jag rakar mig aldrig helt in på skinnet, utan jag trimmar bara med en skäggtrimmer. Nu var det fyra dagar sedan. När det börjar se ut som skägg är det dags att trimma igen.

Varför rakar du inte helt?
– Jag tycker inte att jag passar i det. När jag var yngre körde jag Mach 3 och hela den biten, fram till för några år sedan.

Så nu är du en stubbkille?
– Det kan man säga. Men jag har haft riktigt skägg i omgångar också. Det tror jag är nåt alla killar känner att de vill testa på, att ha skägg.

– Men jag höll inte på och ansade mitt så jag fick många tillmälen. Vid juletid var det Tomten och Jesus.

Där ser man vilka ikoner det finns inom skäggvärlden.
– Ja, och vilka referenser folk har. Det finns en till. En kompis tyckte att mitt skägg var Jim Morrison-stilen. Jag tyckte nog mer att jag var american truck driver för jag hade ofta keps.

Dagens skägg, Henok Fentie

– Jag har jobbat i en massa år och därför inte kunnat ha skägg förut. Men nu har jag tjänstledigt ett år och kände att jag hade råd att testa vilken form mitt ansikte skulle få med skägg. Så jag har struntat att raka mig några dar.

Hur trivs du då?
– Det känns ledigt. Det känns också lite stiligt faktiskt. Det ger en annan dynamik till ansiktet.

Kommer du att fortsätta?
– Vi får se hur det blir när jag ska börja trimma det. Jag gillar inte trimmade skägg. Det ska leva ett naturligt liv och jag får se om jag klarar att bibehålla det.

Varför kunde du inte ha skägg förut i arbetslivet?
– Jag resonerade som så att om jag hade ett tjockare skägg som jag hade vårdat skulle jag kanske kunna ha det på jobbet. Men i och med att jag är ungefär 20 år yngre än mina kollegor så har det känts lite töntigt. Jag har inte känt att jag har kunnat leva upp till det och bära upp det. Men nu börjar jag närma mig 30 så då får man överväga om det finns en möjlighet.

Dagens skägg, Otto Andersson, har haft den här mustaschen sedan 1980.

– Jag vet inte varför jag började en gång i tiden. Det var nog mest för att det var roligt.

Hur gör du för att få till den?
– Ungerskt mustaschvax. Det köper man hos frisören.

Och du gör i ordning den varje morgon?
– Ja. Och på kvällen tvättar man ur den. Då hänger mustascherna rakt ner.

Har du och din mustasch varit med om nåt särskilt?
– När jag var i Istanbul var det folk som kom fram och ville känna på den och bli fotograferade med mig. Det har aldrig hänt nån annanstans. Jag tror att den här typen av mustascher är historiskt förankrade i det osmanska väldet. Om man kollar på statyer och gamla bilder av sultaner har de ofta den typen av mustascher, även om folk inte går omkring med såna här mustascher idag.

Så mustaschen slog an en sträng där?
– Det kan man säga.