Skäggstubben blir till ett helskägg. Helskägget blir till ett tjockt bamseskägg. Ändarna på mustaschen börjar peka uppåt. Plötsligt står jag och provtvinnar ändarna bara för att se hur det ser ut.
Vad är det som händer?
För bara ett par år sedan hade jag inte ens övervägt att skaffa skägg och nu har jag svårt att tänka tanken att raka av det till våren som jag brukar. Det känns som om jag sjunker djupare och djupare ner i skäggträsket. Och jag gillar det.
Men vad tycker människorna omkring mig? När övergår de positiva kommentarerna och de lite avundsjuka blickarna i roade leenden och bekymrade rynkor mellan ögonbrynen? När har man tagit skäggodlandet för långt? Kan man ta skäggodlandet för långt?
Ok jag medger att jag kanske freakar ur här lite och jag känner mig egentligen inte i riskzonen, men jag tycker att tanken är intressant och jag känner igen fenomenet. Från folk som tatuerar sig.
Ni vet, de börjar med nån liten grej på en axel eller en överarm. Sen kanske något på magen. Andra armen. Ett ben. Ryggen. Sim salabim är nästan hela kroppen täckt av tatueringar och plötsligt är deras utseende inte lika socialt accepterat längre (även om jag tycker det ser ascoolt ut). Flera jag känner har gjort såhär och det handlar väl om att ta det till nästa nivå hela tiden. Det blir nästan som ett beroende.
Nu kan jag för första gången åtminstone delvis förstå dem. Jag tror att folk som odlar skägg och folk som tatuerar sig lite granna drivs av samma önskan att smycka ut sig och förändra sitt yttre och efter ett tag har man flyttat fram sina egna gränser långt bortom sina medmänniskors. Och om man inte hejdar sig så sticker man plötsligt ut mer än man kanske hade planerat från början.
Sen om det är ett problem eller inte vet jag inte – men vi som odlar skägg kan alltid raka oss.
Som Jerker mycket påpassligt noterade pekar ändarna på min mustasch numera uppåt en smula (med mening till skillnad från Axels strån). Och precis som Jerker misstänkte har jag gjort det lite i smyg, bara för att se vad folk säger och vad jag tycker om det.
Nu vill jag inte smyga längre.
Här ovanför ser ni hur jag på den högra bilden vänt mustaschen uppåt med hjälp av hårvax. På bilden till vänster har jag inte gjort något. Frågan är nu: ska jag fortsätta såhär? Jag tycker själv att det är ganska stiligt, men samtidigt sticker ju mustaschen till höger ut, både bokstavligt och bildligt. Jag ska nog känna efter lite till. Tvinna ändarna är jag inte sugen på.
På bilden till höger ser ni också resultatet av ansningen jag pratade om i mitt förra inlägg. Det är svårt att se på bilderna, men det blev riktigt bra tycker jag. Lite prydligare och inte riktigt lika fyrkantigt. Tack för alla bra tips. Nu hoppas jag på att ni kanske kan komma med några tips på hur man sköter och ansar en mustasch. Vad ska man tänka på?
Nu ska ni få höra om det svenska ordet polisong. Svenska Akademiens Ordbok förklarar att ordet kommer från franskans polisson, i betydelsen gatpojke, glop, slyngel, tjuvpojke. Ordet finns belagt i skrift i Sverige från tidigt 1800-tal.
Vad heter polisonger på franska då? Jo, favoris. Det finns också det mer informella ordet rouflaquettes. Hur det då kommer sig att svenskan har lånat ett helt annat franskt ord och låtit det beteckna kindskägg finns det ingen förklaring till.
För övrigt känner den flitige skäggbloggsläsaren säkert till att det är den amerikanske 1800-talsgeneralen Ambrose Burnside som har gett upphov till det engelska ordet sideburns.
Avslutningsvis, kolla in Josh T. Pearsons galna polisonger i den här videon.
Kolla in den här sjuukt snygga burken med hårgegg som jag köpte på Sivletto i Stockholm för ganska längesedan nu. Varje gång jag använder den står jag en stund och tittar på den otroligt fina burken.
En del av mitt skägg beter sig inte riktigt som det ska. Skägget under min underläpp växer uppåt, i motsats till resten av skägget på min haka.
När det blir längre trycker underläppsskägget mot läppen ovanför. Det är irriterande och kliar, och därför kan den här delen av skägget aldrig bli längre än på de här bilderna. Om underläppsskägget hade vuxit nedåt så hade jag kunnat låta det bli längre i harmoni med skägget runtom (även om jag är den förste att tillstå att jag överlag har glest skägg under munnen). Suck. Jag kollar på män runtom mig och de flesta verkar ha underläppsskägg som växer neråt.
Jag skulle ju aldrig kunna odla en soul patch, bara en sån sak.
Det känns som om alla skägg har några egenheter när det gäller växtriktning. Jag har en kompis vars skägg växer i en och samma riktning från vänster öra till höger öra, så det får han hålla koll på när han trimmar skägget. Det är väl inte underligare än att håret på huvudet har olika virvlar.
Kära läsare, Erics skägg har varit lite mer närvarande än mitt på bloggen det senaste året. Jag nyårslovar att skärpa mig under 2012. Som synes har jag inte samma ståtliga vinterskägg som Eric just nu, utan något mer kortsnaggat.
Tanken den här vintern var att odla längre skägg än jag har haft tidigare vintrar. Det har jag gjort nu.
Men nu tycker jag att det börjar räcka, samtidigt som jag känner att jag börjar tappa kontrollen lite över skägget. Det är liksom tovigt och spretigt och har inte riktigt den form som jag skulle vilja ha.
Därför tänkte jag höra med den skäggiga massan där ute, hur går man vidare? Hur ansar jag bäst skägget så att det inte blir sådär fyrkantigt när man ser framifrån? Jag är också rätt sugen på att cutta bort en hel del under hakan, men hur gör man det bäst? Jag har upptäckt att jag har ganska krulligt och tjockt skägg – det tycker jag gör det svårare att ansa jämnt. Nån som har några tips?
Eller borde jag bara låta det vara som det är?
Jag har en sax, men eftersom jag inte brukar ha såhär långt skägg är jag lite av en rookie, tro det eller ej. Så det vore grymt med lite tekniktips också.
Bomber och granater! Pukor och trumpeter! Helskägg och tangorabatter!
Det smått oerhörda har nu hänt. Två dagar innan året är slut har vi nu nått drömgränsen 1 500 followers på Facebook (ja jag vet, det heter inte followers längre, men ”gillare”? Nä.). Det är så man vibrerar ända ut i hårtopparna (jag vet att det inte riktigt ser ut så men det är svårt att få fram klockan tio på kvällen framför spegeln på toa)!
Vi på Skäggbloggsredaktionen är både rörda och stolta över all den kärlek som ni läsare kastar över oss och vår stackars blogg. Inför 2012 ska vi försöka skärpa oss och blogga lite mer. Vad vill ni läsa mer om här på bloggen? Hojta till i kommentarerna vettja!
Nu när Leif Pagrotskys skägg är sålt återvänder vårt favoritprogram Christer i P3. I dag pratade de om tatueringar, och publicerade bilden här till höger. Den kommer från en serie konstnärliga tatueringar som finns på buzzfeed.com. Tack Maja för det tipset!
Mer läsning: Skäggbloggen har tidigare diskuterat begreppet fittskägg i mer bildlig bemärkelse.
Paggans skägg är sålt. Musikhjälpens auktion är avslutad och slutpriset för de avrakade stråna blev inte mindre än 8 100 kr. Nu undrar man ju vad vinnaren ska göra med det…
Herregud det går ju nästan inte att ta in. Det började som en fantastisk historia förra året, men nu har det faktiskt blivit sanning.
I år auktionerar Sveriges Radios Musikhjälpen ut Leif Pagrotskys avrakade skägg. Pengarna går till välgörande ändamål och vem som helst kan lägga bud här. I skrivande stund är priset på ett av Skäggbloggens favoritskägg drygt 1000 spänn och hade inte vår redaktionskassa varit så…hrm…ansträngd så hade vi lätt ropat hem det.
Skäggstubben blir till ett helskägg. Helskägget blir till ett tjockt bamseskägg. Ändarna på mustaschen börjar peka uppåt. Plötsligt står jag och provtvinnar ändarna bara för att se hur det ser ut.
Nu ska ni få höra om det svenska ordet polisong. 
Nu när Leif Pagrotskys skägg är sålt återvänder vårt favoritprogram Christer i P3. I dag pratade de om tatueringar, och publicerade bilden här till höger. Den kommer från en serie konstnärliga tatueringar som finns på 
Paggans skägg är sålt. Musikhjälpens auktion är avslutad och slutpriset för de avrakade stråna blev inte mindre än 8 100 kr. Nu undrar man ju vad vinnaren ska göra med det…
