Gränsen mellan fiktion och verklighet kan vara hårfin. Till exempel var ju ”dokumentären” om Joaquin Phoenix fejk (fint skägg där förresten). Men i följande fall vet vi inte: är det här på låtsas eller på riktigt? Karl tipsar oss om GoateeSaver och levererar också ett par filmer:
Vi är ingen politisk blogg. Men vi vill ändå klargöra några saker.
Det skrämmer oss att var tjugonde väljare har valt rädsla, främlingsfientlighet och okunskap som kompass när de har gått och röstat.
Vi tycker bättre om nyfikenhet, gemenskap och att utvecklas genom nya kunskaper.
Vi försöker leva efter de ledorden här på bloggen. En av de saker som har gjort mig och Eric gladast med att driva Skäggbloggen är tonen i kommentarsfälten. Våra läsare visar en vilja att uppmuntra varandra, lära sig av varandra, hjälpa varandra och finna styrka i varandras olikheter.
Det är varje persons unika berättelse som gör världen spännande att leva i. Sverigedemokraterna vill se ett Sverige med ”fler minsta gemensamma nämnare”. Vi vill se färre gemensamma nämnare!
Vi stödjer kampanjen Vi gillar olika.
När vi häromdagen lite lättsamt tipsade om skäggiga politiska kandidater var vår tanke INTE att folk skulle gå till vallokalen med en positiv bild av den kanske mest kända politiska ledarmustaschen någonsin. Denna mustasch, som snabbt förlorade i popularitet efter 1945, har blivit omöjlig att bära eftersom den kommit att symbolisera åsikten att människors värde går att gradera. Även om mustaschen fortfarande är stigmatiserande går åsikten tydligen att bära runt på.
Det måste vi tillsammans göra någonting åt. Vi måste alla prata med de här 5,7 procenten av de svenska väljarna och få dem att förstå varför nyfikenhet och gemenskap är mycket bättre att bygga ett samhälle på.
Läs också Expos ledare.
Har du fortfarande inte bestämt dig hur du ska rösta? Är de politiska förslagen tråkiga? Nå, rösta med skägget!
Eller har du redan bestämt dig för ett parti, men vet inte vilken person du ska kryssa? Rösta med skägget!
Vi har skramlat fram en skäggig kandidat från respektive riksdagsparti. Vill du hitta en skäggig politiker i just din valkrets finns landets alla kandidater på valpejl.se.
Daniel Danielsson (c), Åre (Riksdag, kommun)
Mikael Trolin (fp), Haninge (Riksdag, landsting, kommun)
Yngve Andersson (kd), Gotland (Riksdag, kommun)
Sidney Holm (mp), Nacka (Kommun)
Carl-Axel Roslund (m), Malmö (Landsting, kommun)
Leif Pagrotsky (s), Göteborg (Riksdag)
Dror Feiler (v), Stockholm (Riksdag)
Som ni ser finns det borgerliga kandidater som gör sitt bästa för att kämpa mot föreställningen att skägget skulle vara paxat av vänstern.
Jag skulle skriva något som inehöll ett kolon på jobbet igår men mina fingrar slant på tangentbordet. Och döm om min förvåning, när jag tittade upp på skärmen upptäckte att jag skapat en ny smiley. Det fick mig att börja experimentera och strax hade jag utökat familjen till tre. Kanske är de redan kända, men nu tar jag åt mig äran i alla fall.
Tre smileys för oss med skägg. Kolla:
Låt världen få se att du inte tillhör de renrakades skara. Använd skägg-smileys!
Jakob mejlade denna fantastiska bild till oss och skrev:
”Besökte Sjöfartsmuséet i Göteborg i helgen, och där var foton på gamla kaptener och sjömän. Många med skepparkrans eller polisonger.
Men mina ögon fastnade på denna man. Slätrakad är han. En skepparkrans har han. Hur går det ihop? Smart sätt att inte behöva ta med sig halsduk…
Bilden är från början av 1900-talet.”
Vi fick ett mejl från Henrik:
”Tack för en trevlig sida!
Här kommer en bild på mitt första större helskägg, resultatet är baserat på ett sommarskägg som släpptes fritt efter en helrakning den 1 juli, sen har dett fått frodas fritt förutom lite triming för att hindra överläppen att behåras.
Efter duschen ser det ut så här, sen fixar jag touchen med lite hårvax (Schwartzkopf styrka 4). Trivs jag i det? Som handen i handsken!
/Henrik”
Johan här har varit med på bloggen förr, och nu har han varit så fin och skickat oss bilder på hur skägget utvecklas. Kolla bara.
Foto: Sara Karlsson
Jag är lite nyfiken: Finns det nån av våra skäggiga läsare som har jobbat i kök och fått använda ett sånt här skäggnät nån gång?
Marcus Jerräng tipsade om bilden.
Nyligen berättade vi hur ni skäggbloggsläsare är. Och nu kommer analysen av vad vi skäggbloggare är för folk.
Mot bakgrund av skäggets historia fångar Cafés krönikör Jonas Cramby dagens strömningar i skäggvärlden i senaste numret av Café.
Han skriver: ”Så att odla skägg, prata om sitt skägg, att starta skäggbloggar och skäggrockband och skägghumorgrupper är kanske för vissa en protest mot det renrakade militäriska idealet – men även ett säkert sätt att intressera sig för något som faktiskt är specifikt manligt, utan att framstå som ett reaktionärt as.”
Läs hela den underhållande och upplysande krönikan här: Därför odlar vi skägg igen.
Vad spelar det för roll att skägget är starkt om anden är svag?
Jag fick många uppmuntrande ord om mitt skägg efter att jag visade upp min spretiga hakkudde häromveckan. Tack för peppen! Tack för uppmaningarna om att hålla ut tills kindskägget får självfall.
En skäggbloggare borde ju kunna stå upp för varje skäggs rätt att se ut som det gör, men önskan att se prydlig ut tog häromdagen överhanden. Jag skulle på ett jobbmöte där jag behövde göra ett gott intryck och tyckte själv att jag borde ansa mitt ovårdade skägg.
Med kam, sax och trimmer ansade jag sålunda polisonger och kinder, och skägget längst ner på halsen, men jag försökte behålla det mesta av längden runt hakan.
Å ena sidan känner jag att jag har svikit mitt skägg: jag hade ju lovat att det skulle få växa fritt. Å andra sidan tycker jag själva att det ser snyggare ut nu. Prydligt, som sagt. Se skillnaden på bilden ovan.
Jag vet inte om skäggansningen gjorde någon skillnad för resultatet av jobbmötet. Men jag vet att orden vårdat, skägg, och arbetsliv lever ett komplicerat samspel där inte ens jag står opåverkad.
