
När jag nu har varit hos barberaren och fått skäggets nedre kant uppflyttad känns det viktigare att hålla halsen renrakad och snygg. Eftersom jag har varit nyfiken på att prova att raka mig som på morfars tid går jag också ifrån barberaren med en nyinköpt säkerhetshyvel.
Den ska ge en närmare och bättre rakning än de moderna plastiga trebladshyvlarna, sägs det, och att köpa den här typen av rakblad lär bli billigare i längden. Dessutom är hyveln snygg.
En rutin som jag kunnat ganska väl fram tills nu måste plötsligt läras om. Framför badrumsspegeln är det som att åter vara tonåring och sätta en hyvel mot huden för första gången. Det är intressant att något som när det introducerades var en revolution som gjorde rakningen både säkrare och enklare nu får mig att tänka ”hjälp, hur ska jag vinkla den här för att inte skära djupa sår i min hals?”.
Så daltad har jag blivit av Mach3 under alla år, så van vid att det bara är att trycka och släpa hyveln mot huden.
Jag börjar med att anlägga en myyyycket mesig vinkel, med resultatet att inga hår kapas av alls.
Lägger ifrån mig hyveln. Sätter mig inlöddrad och söker efter instruktionsvideor på nätet. Hittar en där killen drar med raska drag. Förstår att jag inte ska vara så mesig. Provar igen, försöker liksom vrida in hyveln mot huden.
Det går bättre, men blir fortfarande hafsigt gjort. Trots att jag drar två varv med säkerhetshyveln blir det ändå så många strån kvar att jag måste avsluta jobbet med min plastiga trebladshyvel, som plötsligt känns väldigt lätt i min hand.
Med säkerhetshyveln kommer jag att behöva öva in rätt lätthet i trycket, rätt vinkel med hyveln, rätt riktning i förhållande till hårstråna.
Om ni inte hör nåt från mig igen på ett tag sitter jag och studerar forumen om säkerhetshyvlar på Badger and Blade.