Idag intervjuar vi Isabelle, vars tweets om skägg vi flitigt följer: om det halvrisiga skägg hon får av sin p-stav och om hennes skäggavund. Här berättar hon mer.
Vad tänker du på när jag säger ”skägg”?
– Det första som kommer upp i huvudet är ”Hunk”. Behåring på män är väldigt sexigt. Och det finns ingenting som ger så mycket personlig karaktär som en redig mustasch.
Du har skrivit att du har skäggavund. Vad menar du med det?
– Det hänger ihop med att jag lider något utav ett slags penisavund. Som barn var jag fruktansvärt grabbig, mina förebilder var mina killkusiner eller min pappa och den sommaren mina bröst började utvecklas kände jag mig uppriktigt kränkt. Av livet. Jag var ju van vid att springa runt i shorts och bar överkropp hela somrarna.
– Samma när pojkarna i klassen började få moppe-mustasch, jag tänkte bara ”Men jag då?”. För mig sitter nog mycket utav ”manligheten” i ansiktsbehåringen, och manlighet var något jag identifierade mig väldigt starkt vid.
Mustaschfarsan.
Hur yttrar sig din förkärlek till ansiktshår?
– Extra mycket gillar jag mustascher, troligen pga att min pappa under min uppväxt alltid hade en redig mustasch. Han såg ut som en pizzabagare fast han är en riktig svenne. Det fanns även en period i mitt liv (2007) då jag brukade rita på mustascher på mig själv hemma och gå runt med och bara känna mig snygg. Jag måste säga att jag passar utmärkt i mustasch. Riktigt snygg blir jag.
Du twittrade nyligen om att du har ett halvhjärtat skägg. Berätta mer!
– Jag har ett preventivmedel som heter p-stav som sitter i armen, och jag har efter att ha läst på förstått att hormonet i p-staven kan förvärra för tjejer med mer testosteron. Med åren har jag fått mer och mer hårväxt i ansiktsregionerna. Plötsligt hade jag mörka och väldigt grova hårstrån på halsen. Sen blev det värre och värre, nu har jag enstaka hår som går från hakan ner på halsen och även lite hår över bröstet. Först tyckte jag såklart att det var rätt jobbigt, ju äldre jag blivit ju mer har grabbigheten försvunnit från mitt yttre och jag gillar smink och att fixa med håret och att ha fina klänningar. Så bara började jag få skägg!
"Jag har ingen bild där man ser min egen ansiktsbehåring tyvärr, den är så "tunn" att det inte går att få på bild."
– I början gick jag och vaxade bort det, men efter ett tag förstod jag att det egentligen bara var jag som såg behåringen. Jag har mer behåring på haka och hals än vad andra tjejer har. Men om jag bara underhåller det genom att ta bort det värsta så syns det knappt.
– Men annars måste jag säga att det inte påverkat mig så jättemycket, jag har som tur var aldrig haft särskilt dåligt självförtroende eller skämts över mitt utseende förut så det här med behåringen kändes bara ”lite störigt” men inte så pass störigt att jag ens bytt preventivmedel. Men om det skulle eskalera ännu mer skulle jag testa att byta preventivmedel, fråga om medicinering för att stabilisera hormonerna och kanske ta bort det med laser. Men idag finns inga såna planer.
Vad mer skulle du vilja säga om skägg?
– Jag skulle vilja propagera för det här med ansiktshår! Vilken som helst typ av ansiktsbehåring är snygg, även fast det är glest eller finns kala fläckar, det är ju just det som gör att det blir extra charmigt. Och jag önskar att kvinnlig ansiktsbehåring vore mer okej. I mitt fall har det gått väldigt bra, men jag har läst om tjejer som mått riktigt riktigt dåligt över detta.
Isabelle bloggar på ilovemypenis.se.
Vi på Skäggbloggen har länge tänkt skriva om kvinnor och skägg, men ämnet har så många infallsvinklar att vi bara inte riktigt har vetat var vi ska börja. Gårdagens intervju med Isabelle får bli en spark i baken att sätta igång.
Det som får mig att köpa senaste Vanity Fair är inte att Angelina Jolie pryder omslaget, utan att förstasidan utlovar hennes åsikt om ”Brad’s weird beard”.
