Bloggen vilar – men finns kvar

Skrivet av

Det kommer knappast som någon nyhet: bloggen uppdateras inte för tillfället. Eftersom vi inte vill smyga iväg i tysthet skriver vi ändå detta inlägg för att ge vår paus tillkänna; må så vara att det sker knappt två månader efter senaste inlägget. Nå.

Det var nyfikenhet som fick oss att starta Skäggbloggen i januari 2010, nyfikenhet på vad det fanns för dolda historier att gräva fram om skägg och skäggbärare. Idén föddes på en glöggfest då Axel (nybliven skäggbärare sedan några veckor) hoppade på Eric (i traditionsenligt vinterskägg) med en kanonad av frågor om skäggbärandets väsen. Efter att en hel kväll ha pratat om allt från skäggkomplex till iakttagelser om andra skäggiga män insåg vi att vi hade hittat ett ämne som det skrevs alldeles för lite om – bloggen blev vårt sätt att försöka ändra på den saken.

Vi upptäckte snart att vår nyfikenhet inte stillades. Ju fler personer vi intervjuade, ju fler frågor om skäggvård vi slängde ur oss, ju fler skäggnyheter vi hittade på nätet, desto mer insåg vi att ämnet skägg är outtömligt.

Det som hela tiden har sporrat oss vidare är den fantastiska responsen från alla människor som bidragit med innehåll till den här bloggen. Det är egentligen fel att kalla er ”läsare”, för detta passiva ord förmedlar inte det faktum att det är hundratals, tusentals människor som hela tiden har matat oss med idéer, länkar, bilder, frågor, tips, berättelser, kommentarer och massor av uppmuntran. Vi är väldigt ödmjuka inför det faktum att denna blogg är ett kollektivt verk. Det må vara Axels och Erics signaturer som syns på blogginläggen, men det är många många människor som har medverkat.

Vi kan inte tacka dig nog. Just dig, just du som läser det här. Tack. Utan dig hade denna blogg inte kunnat finnas.

Att det nu har blivit så glest mellan blogginläggen beror till stor del på att vi båda har haft väldigt mycket att göra på annat håll det senaste halvåret. Våra liv har inte erbjudit tillräckligt med tid till bloggen.

Men det är också så att vi efter fyra år av skäggbloggande behöver ta en paus. När vi började trodde vi inte att bloggen skulle leva kvar så här länge. Det är inte så att vår nyfikenhet på skägg är stillad – vi vet att det finns mer att upptäcka – men vi har hunnit snudda vid väldigt många infallsvinklar på ämnet och vi känner att vi har uppnått det vi vi ville göra när vi började, nämligen att berätta många av de typer av berättelser som skägg bär på.

Vi känner att vi har bidragit med vår insats för samtalet om ansiktsbehåring. Och vi är omåttligt glada och stolta över att vårt bidrag har blivit bestående i form av Skäggboken.

För att en blogg ska vara meningsfull behöver den uppdateras regelbundet. Istället för att pytsa ut ett inlägg varannan månad har vi istället beslutat att nu låta bloggen vila. Även på twitter, instagram och facebook tar vi en paus.

Men lugn: bloggen försvinner inte. Skäggbloggen.se kommer att ligga kvar på nätet, vilket betyder att du kommer åt alla blogginlägg vi har skrivit och alla initierade och inspirerande läsarkommentarer. Botanisera gärna i vårt arkiv efter ämnesord eller datum. Eller varför inte: gå direkt till alla inlägg med skäggvårdstips, listan över barberarsalonger, eller surfa vidare via länkar till andra skäggsidor.

Vi ska inte utesluta att det blir nyproduktion av blogginlägg längre fram. Så vi säger inte adjö, utan på återseende.

Skäggiga hälsningar,
Eric och Axel

625-sv-axel_eric

Mustaschen – som en lustig hatt

Skrivet av

mustaschodla

Efter tvåochetthalvt år med helskägg var det dags för något nytt. Jag hade pratat om det länge, faktiskt ända sedan förra våren. Bland Skäggbloggsföljarna gick debattens vågor höga. Då bestämde jag mig. Nu har det gått en dryg vecka sedan jag tog in barnen i badrummet och lät dem häpet titta på när jag körde trimmern över hakan och blev Mustaschmannen. Först nu börjar jag vänja mig.

Det var omtumlande på flera plan. Dels chocken över att plötsligt få se sin haka igen, komplett med en liten dubbelhaka som inte fanns där i oktober 2011. Dels den otroligt framträdande plats min mustasch nu tog. Ingen på jobbet hade sett mig utan skägg så där blev det stor uppståndelse. Det kändes lite som att ha en lustig hatt på mig – jag själv kunde inte riktigt ta mig på allvar och jag märkte hur jag liksom skämtade bort mustaschen. Jag tänkte att jag skulle vänja mig efter några dagar. Min fru var också skeptisk, men om det berodde på mustaschen eller om det var för att hon inte längre kände igen mig kunde ingen av oss avgöra. Barnen tyckte allt var helfestligt.

Det känns bättre nu. Det är kul att få uppmärksamhet igen – lite som när jag hade skägg för några år sedan – och jag får komplimanger av folk som tycker att jag borde ha kvar den. Jag vaxar den flera gånger om dagen för att hålla rätta snurren. Jag motstår numera impulsen att skämta bort mustaschen, men problemet är att jag fortfarande inte själv kan ta den riktigt på allvar och det är ett problem.

För jag vill inte ha en ironisk mustasch. Ska jag ha en skäggfrisyr ska den inte vara på skoj – det är inte roligt att alltid gå omkring med en lustig hatt på huvudet. Samtidigt vill jag inte vara en person som tar sin mustasch på FÖR stort allvar – jag menar, det är ju bara hår i ansiktet. Jag kanske inte är en mustaschmänniska i alla fall.

Nu ska jag ha kvar den ett litet tag till, sen ska jag kanske trimma ner den lite och se hur det känns. Det vore hemskt kul att höra era mustasch-erfarenheter här.

 

Nej, vi har inte nått ”peak beard” och jag ska tala om varför

Skrivet av

peak

Oroa dig inte. Vi har inte nått skäggighetens kulmen, ”peak beard”, trots att slarvig journalistik har spridit sådana rapporter de senaste dagarna.

Det som forskare faktiskt har kommit fram till är följande: När en viss typ av skäggfrisyr är ovanlig uppfattas den som mer attraktiv än när den är vanlig.

Det är allt! Och det hade journalister också upptäckt om de faktiskt hade läst artikeln ”Negative frequency-dependent preferences and variation in male facial hair” som publicerats i tidskriften Biology Letters.

Att (1) människor attraheras till avvikande utseenden och (2) mode skiftar över tid räcker inte för att förutspå när skägget kommer att nå sin kulmen.

Skäggbloggen ger dig här 5 skäl till varför skägget inte är på väg att dö ännu. Först lite bakgrund. Om du struntar i det finstilta kan du hoppa direkt till 1: Är vi inne på ”peak hår på huvudet” kanske?

Så gick skägg-experimentet till

Forskarnas hypotes är att en viss frisyr blir mer attraktiv när den är ovanlig. Detta kallas negativt frekvensberoende. Forskarna prövade sin hypotes genom att ett antal försökspersoner fick se foton på män med fyra olika grader av skägg: renrakade, med lätt stubb, kraftig stubb och helskägg.

En grupp försökspersoner fick först se 24 bilder med övervägande skäggiga män, en andra grupp fick se lika många bilder på övervägande rakade män, och en tredje grupp fick se blandade bilder. Samtliga tre försöksgrupper fick sedan se tolv bilder med varierande skäggighet. De poängsatte männens attraktionskraft.

Resultatet: Rakade ansikten fick högre poäng av den grupp som mestadels hade fått se skägg än av den grupp som mestadels hade fått se rakade ansikten. Och vice versa: skägg fick högre poäng av den grupp som mest hade fått se rakade ansikten jämfört med den grupp som mestadels hade fått se skägg.

Observera: Samtliga försöksgrupper tyckte att renrakat var minst attraktivt. Det handlar bara om en svag gradskillnad mellan försöksgrupperna.

Forskarnas analys: nyheter behagar

De tre australiska forskarna menar att deras försök antyder att människor attraheras av nyhetens behag. De hänvisar bland annat till en studie som visat att män föredrar kvinnor med brunt hår när det är ovanligt. Detta antyder, enligt forskarna, att kulturellt påverkade uppfattningar av skäggets nyhetsvärde kan påverka variationen, över tid, i mäns attraktionskraft och status. Sen kan du ju få tolka artikelns slutkläm som du vill: ”Although these processes remain to be more fully explored, negative frequency-dependent cultural mechanisms may have the potential to maintain variation in novel or influential traits within and between populations.

Räcker allt detta för att säga att vi nu snart har nått skäggighetens kulmen, ”peak beard”? Nej! Här är våra 5 invändningar.

1: Är vi inne på ”peak hår på huvudet” kanske?

Peak beard?

Peak beard?

Men hallå – säger den vakne läsaren nu – en av forskarna som skrivit den här artikeln, Rob Brooks, säger ju själv till BBC att vi kan ha nått ”peak beard”.

Brooks får säga vad fan han vill för att få rubriker. Hans forskning stöder ändå inte sådana uttalanden.

Hans antagande bygger på att det finns en liten grupp ”early adopters” som vill sticka ut från mängden för att synas bättre, och att fler personer sedan följer efter det som pionjärerna hittar på. Och när ett visst utseende har blivit mainstream går föregångarna (hipsters / filmstjärnor etc) vidare till nästa nya grej.

Det är rimligt.

Men Brooks antar också att nästa sak som ”early adopters” kommer att göra är att raka sig, och att alla sedan kommer att följa efter. Det är bara en gissning.

Brooks glömmer nämligen att det finns olika skäggfrisyrer. Man kan skaffa sig en ny frisyr för att sticka ut – man behöver inte raka sig helt. Detta är precis vad som har hänt genom historien. De gamla assyrierna färgade sina skägg med henna och guld. På medeltiden var det i Europa populärt med långt skägg och tvekluvet skägg. På 1600-talet var det mustasch med pipskägg (vandyke) som gällde. Och på 1800-talet uppstod en stor variation av frisyrer.

Att prata om ”peak beard” är som att prata om ”peak hår på huvudet”.

Peak beard?

Peak beard?

Oavsett om det sker med skägg, hår eller kläder finns det många sätt att skaffa sig en ny och ovanlig stil. Vad som blir nästa nyhet inom modet kan Brooks förutse lika lite som någon annan. Det kan bli nya typer av skägg, det kan bli inget skägg, det kan bli löskrage med dubbla slipsar och buffaloskor. Ingen vet.

Det som är helt säkert är att skägg kommer att bli mindre populärt vid någon tidpunkt. Men ingen vet när. Själv tror jag, baserat på historiska variationer, att vi är precis i början av en lång period då skägg är vanligare än under de senaste hundra åren.

2: Vem mäter mängden skägg i samhället?

Skägg har varit inne och ute i många omgångar genom historien. 1700-talet och 1900-talet var till exempel två väldigt rakade århundraden; men annars har skägget dominerat för det mesta.

För att man ska kunna uttala sig om när skäggigheten når sin kulmen måste man mäta mängden skägg i samhället. Men forskarna har i den här studien inte undersökt hur vanligt det faktiskt är med skägg nu. Då är det svårt att uttala sig om ”peak beard”.

Skäggigheten skiljer sig dessutom mycket åt mellan olika grupper i samhället. Ja, bland journalister och bland de som kallas ”hipsters” är skägget vanligt idag, men det är extremt ovanligt bland Paradise Hotel-deltagare eller politiker.

Jag hade därför gärna sett en djupare diskussion om hur människor väljer de uttryckssätt som ger dem status i det sociala sammanhang de befinner sig just för tillfället.

3: skägg finns inte främst för att det är attraktivt

Peak beard?

Peak beard?

Det aktuella experimentet visar möjligen att vissa personer skulle kunna välja att klippa en ny frisyr för att avvika från mängden. Men det visar inte på skäggets vara eller icke vara ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv. Att klippa skägget är ett kulturellt anskaffat särdrag, inte ett genetiskt.

Och det är inte främst skäggets attraktionskraft som gör att evolutionen har gett män skägg. Tidigare forskning av bl.a. Barnaby Dixson har tvärtom antytt att män har skägg trots att kvinnor inte finner det särskilt attraktivt.

En sammanvägning av evolutionsbiologiska teorier och psykologisk forskning antyder att skägget genom evolutionen främst har haft betydelse för intrasexuell selektion – alltså den urvalsmekanism som går ut på att hanarna kämpar mot varandra för att lägga beslag på honorna. Teorin är att skägg ger män status i förhållande till andra män, en sorts tuppfäktningsaccessoar. Det har varit skitsamma om kvinnor tycker det är attraktivt eller inte. (Du kan läsa mer om detta i Skäggboken.)

Denna hypotes bekräftas också i den aktuella australiska studien: ”Women gave higher ratings to light and heavy stubble than beards. Men rated beards higher than light, but not heavy stubble.

Med andra ord: det spelar ingen roll att kvinnor upplever skägg som mindre attraktivt när många har skägg. Det är andra faktorer som påverkar skäggets existens – och andra saker som påverkar modet.

4: Rob Brooks önsketänkande

Om vi ponerar att jag hade varit lagt åt osakliga påhopp hade jag också kunnat säga så här: ”Eh, har ni sett Rob Brooks? Han har ju själv inget skägg! Kan det vara så att han ägnar sig åt önsketänkande när han förutspår skäggets snara försvinnande?”

5: För att vi säger det!

Eric var med i P4 Stockholm på torsdagen och berättade varför ryktet om skäggets död är betydligt överdrivet. Lyssna på det inslaget!

Jag ska sammanfatta. Vad är det vi har lärt oss?

Från nyhetsrapporteringen har vi lärt oss:
* Det finns en hög frekvens av väldigt dålig vetenskapsjournalistik, där journalister gör re-writes av andra journalisters re-writes utan att läsa originalkällan.
* Jag tycker inte att det är så farligt att man lyfter fram en felaktig (men rolig) vinkel när det gäller ett såpass lättsamt ämne som skäggs attraktionskraft. Men:
* Detta visar på en grundläggande låg förmåga hos journalister att läsa vetenskapliga texter, vilket i förlängningen kan vara ett problem när journalister rapporterar om forskning som är viktigare för samhället.
* Den här rapporteringen visar på en tendens hos redaktionerna att ”det är bättre att publicera en nyhet som är fel men rolig än att publicera en nyhet som är korrekt men tråkig”.

Från den vetenskapliga studien som drog igång alltsammans har vi lärt oss:
* Det finns stöd för att en viss skäggfrisyr framstår som mer attraktiv om den är ovanlig.
* Vi har INTE lärt oss något om när skäggigheten når sin kulmen nästa gång.

Så, ni kan rätta era texter nu, DN, VF, DI, AB, Feber m.fl.

KÄLLA:
Janif ZJ, Brooks RC, Dixson BJ. 2014 Negative frequency-dependent preferences and variation in male facial hair. Biol. Lett. 10: 20130958. http://dx.doi.org/10.1098/rsbl.2013.0958

KOMMENTAR: Det här inlägget har delvis omstrukturerats och fått några tillägg 20 april.