Jag och min kompis hade en blogg som vi började med för ungefär 2 år sedan, som vi höll på med i ett halvår. Vi testade hur våra liv påverkades av att odla skägg.

Det var väldigt intressant att se hur människor i ens omgivning bemötte en med ett långt skägg. Sen var det ju såklart även intressant att se hur långt skägg man kunde få.

Här kan ni se dagen då vi rakade av våra skägg: http://letitgrow.blogg.se/2009/may/

Jag kan lika gärna börja med en brasklapp: det här är inga experttips, snarare ett diskussionsunderlag. Jag har haft skägg mindre än ett år och prövar mig fram. Å andra sidan behöver det inte vara så märkvärdigt, har jag märkt. Man behöver inte någon proffsig utrustning för att få skägget dit man vill.

Om jag bara skulle ha kortat ner skägget lite grann och putsat formen skulle jag ha nöjt mig med saxen. Jag tycker det ger bättre kontroll över konturen på skägget än trimmern. Ta lite i taget och håll koll på att det blir jämnt på bägge sidorna.

Men nu var det totalansning som gällde och då går det ju fortare med trimmer. Jag har en skruttig sak avsedd för håret på huvudet men den får tjänstgöra även för mitt skägg. Jag börjar med att sätta trimmern på ett lite längre avstånd så att jag inte råkar kapa för mycket med en gång. Om jag sedan vill ha kortare minskar jag längden ett steg i taget. Här började jag på 6 mm och minskade sedan ner till 5 mm och till sist till 4mm (eller, de siffrorna är angivna även om längdmåttet ser ut att vara längre än mm på min trimmer…).

Halvvägs igenom skägget.

När skägget är kortat är det dags för mustaschen. Jag tar fram saxen. Först åker det långa håret längst ut. Adjöss, snurren!

Sedan tar jag kammen och kammar mustaschen rakt ner.

Samma princip med muschen som med skägget. Jag tar en liten bit i taget och klipper sedan mer om jag märker att jag vill ha kortare. Det är alltid några långa strån som blir kvar så jag kör med saxen flera gånger tills jag har fått en rak linje längs med läppen.

Har man ingen sax funkar det också att ta bort munstycket på trimmern och göra mustaschlinjen så här. På samma sätt markerar jag halslinjen med trimmer utan munstycke. Därefter löddrar jag in halsen och tar bort stubben där med hyvel.

Enstaka utstickande strån tar jag till sist med saxen.

Jag har långsamt vuxit in i rollen som en långskäggig person och vant mig vid mitt halvvilda utseende i spegeln. Men kolla hur jag ser ut nu, en ansning senare:

Tänk att skägg ger en sån palett av möjligheter att förändra sitt utseende! Nu har jag en ny skäggresa framför mig. Strax (imorrn förhoppningsvis) lägger jag upp ett inlägg om hur ansningen gick till.

Vad spelar det för roll att skägget är starkt om anden är svag?

Jag fick många uppmuntrande ord om mitt skägg efter att jag visade upp min spretiga hakkudde häromveckan. Tack för peppen! Tack för uppmaningarna om att hålla ut tills kindskägget får självfall.

En skäggbloggare borde ju kunna stå upp för varje skäggs rätt att se ut som det gör, men önskan att se prydlig ut tog häromdagen överhanden. Jag skulle på ett jobbmöte där jag behövde göra ett gott intryck och tyckte själv att jag borde ansa mitt ovårdade skägg.

Med kam, sax och trimmer ansade jag sålunda polisonger och kinder, och skägget längst ner på halsen, men jag försökte behålla det mesta av längden runt hakan.

Å ena sidan känner jag att jag har svikit mitt skägg: jag hade ju lovat att det skulle få växa fritt. Å andra sidan tycker jag själva att det ser snyggare ut nu. Prydligt, som sagt. Se skillnaden på bilden ovan.

Jag vet inte om skäggansningen gjorde någon skillnad för resultatet av jobbmötet. Men jag vet att orden vårdat, skägg, och arbetsliv lever ett komplicerat samspel där inte ens jag står opåverkad.

Övre bilderna - före. Undre bilderna - efter. Klicka på bilden för att se den större.

Idag blev jag plötsligt trött på mitt vildvuxna skägg, men orkade inte ansa det. Ett utmärkt tillfälle att testa ett läsartips från profanum_vulgus – att ha vax i skägget. Samma råd ger den engelske stjärnbarberaren Ola Jafar dem som har lite längre skägg som behöver hållas ihop.

Vax: Sportin' Waves

Så jag testade att använda mitt hårvax – ett lite mjukare vax i stil med det blå dax-vaxet. Jag tog lite som jag värmde upp i handflatorna och sen gned jag in det i skägget. Jag ville inte ta för mycket för det kändes lite flottigt i ansiktet så slutresultatet blev därefter.

– Det blev väl ingen dramatisk förändring, men det är lite mindre spretigt nu, sammanfattade min fru förändringen ganska korrekt.

Kanske funkar hårvax allra bäst för att hålla ihop riktigt långt skägg, men som snabb nödlösning när skägget känns för yvigt kan jag ändå rekommendera att gnida in lite vax i det.

Fast det där med att jag skulle hålla skägget kortare under hakan och få bort det från halsen vet jag inte om jag lyckades med. Med 5 mm under hakan och 6 mm ovanför käklinjen blev det ju ingen vidare kontrast. Och halsen ser väl ut som den brukar göra tycker jag.

Nu blev det ju snyggt ändå, men nästa gång ska jag vara lite modigare. För potentialen finns.

Well, idag testade jag Anders förslag - att raka mig i duschen – med utmärkt resultat! Jag snodde helt enkelt min frus spegel, hängde upp den och ställde mig naken i badkaret. Viss stopp-i-avloppet-noja fick mig att torka lite med toapapper innan jag vred på duschen när jag var klar, men det blev ju väldigt mycket mindre städning ändå.

Grymt smidig lösning för den som har svårt att hålla sig över handfatet måste jag säga. Två tummar upp!

Herregud, jag ser ut som något slags djur i ansiktet. Hår överallt.

Detta måste åtgärdas.

Jag har hittills aldrig brytt mig särskilt mycket om det här med att styla skägget. ”Det är väl bara att ta trimmern och bränna igenom skägget på en lagom längd”, har jag tänkt.

Inget kunde tydligen vara mer fel. Det vet jag nu, efter att ha läst runt på nätet om skäggvård. Idén är tydligen att att man ska ha kortare skägg under hakan och helst inget alls på halsen. I alla fall enligt sådana som gör anspråk på att veta hur en rakkniv ska dras.

Så den här gången ska jag testa de här idéerna på mig själv. Återkommer med resultatet.

Före

Efter

För erfarna skäggbärare är det gamla självklarheter att skägget måste vårdas och hur det ska göras. Men jag är nybörjare och måste lära mig allt från grunden.

Känner mig lite stolt över att ha ett spirande skägg och vill egentligen låta det bli längre, utan ingrepp. Men min sambo säger till mig: du ser ut som pubishår i ansiktet.

Dags att ansa. Prövar följande: tar hyveln och rakar halsen helt upp till strax under käkbenet. Kör sedan trimmern över resten. För att skapa balans kortar jag lite extra under hakan, för där växer skägget tätare och ger ett tjockare intryck i vilket fall som helst.

Provar först att klippa nederkanten på mustaschen med sax, men det är lurigt att få det rakt. Tar istället bort skyddet på trimmern och gör mustaschlinjen med hjälp av den.

Resultat: färre enstaka spretiga strån. Mer distingerad look än innan. Ansningslektion ett avklarad.

Well, nu slipper man känna sig som en förrymd patient från mentalsjukhus/galen skogshuggare.

Det syns kanske inte så jätteväl på bilderna, men känslan av att vara lite mer civiliserad är tydlig. Och jag slipper de förhatliga stråna som hänger ner över överläppen på ett osympatiskt sätt.

Det enda dåliga är väl att jag inte längre kan utföra mitt klassiska partytrick (som bleknar ordentligt i jämförelse med mister tandpetare här nedanför) att köra in kulspetspennor i skägget.

Jag har funderat på att börja klippa det kortare på sidorna än på hakan och liksom börja forma skägget lite mer än nu. Nu ställer jag in trimmern på 6 mm och ansar allt till den längden.

Jämnt skägg, så att säga.