Nu vill jag inte smyga längre.

Här ovanför ser ni hur jag på den högra bilden vänt mustaschen uppåt med hjälp av hårvax. På bilden till vänster har jag inte gjort något. Frågan är nu: ska jag fortsätta såhär? Jag tycker själv att det är ganska stiligt, men samtidigt sticker ju mustaschen till höger ut, både bokstavligt och bildligt. Jag ska nog känna efter lite till. Tvinna ändarna är jag inte sugen på.

På bilden till höger ser ni också resultatet av ansningen jag pratade om i mitt förra inlägg. Det är svårt att se på bilderna, men det blev riktigt bra tycker jag. Lite prydligare och inte riktigt lika fyrkantigt. Tack för alla bra tips. Nu hoppas jag på att ni kanske kan komma med några tips på hur man sköter och ansar en mustasch. Vad ska man tänka på?

Kännetecknande citat: ”Jak vill zee rakare led, kortare byxor unt ztörre folkmord. Schnell!”, följt av ”Aber nein!” när man tappar byxorna i talarstolen och blir jagad av en arg polis med batong.

Kanske den vanligaste mustaschformen vi har. Ett diffust stycke läppskägg som ser ut att mest råkat ha hamnat där. Den andas  villaområde i utkanten av Jönköping, trädäck, klotgrill och två veckors semester i Phuket. Som att ha en Volvo S40 under näsan  – trevligt, tryggt och funktionellt men kanske inte så spännande.

Kännetecknande citat: ”Alltså elektrisk grilltändare är ju det man ska ha va. Köpte en förra sommaren på Biltema och det slår tändvätska med hästlängder.”

En klassisk skäggfrippa med många namn. Hetaste företrädarna är kanske de båda amerikanska karlakarlarna Paul Teutul sr och Hulk Hogan. Min fru tänkte också på en fläskig brötig fettbomb med kort stubin. Men den har betar och bor i iskallt vatten.

Kännetecknande citat: ”Ööh, var fan är dubbdäcken, det här isflaket är skithalt!”

Den här frisyren är en härlig kombination av Motörheads frontfigur Lemmy och en brittisk sjökapten från 1800-talet. Båda är ungefär lika omoderna, men man kan inte undgå att gilla dem lite.

Kännetecknande citat: ”Siktdjup, fem famnar. Fart, fyra knop. Kan ni öka medhörningen och skicka upp en flaska Jack Daniels?”

Festlig skäggfrisyr #1 – Fyllegrejen

Tämligen oseriös frisyr som lätt kan frammana skrattacker.
Kännetecknande citat: ”Tja, vad ska man säga, det var en fyllegrej. Jag vaknade upp såhär.”

I går firade den manliga halvan av hushållet traditionsenligt Stora hakhuggardagen (well Tage låg mest och sov, men hans moraliska stöd går inte att underskatta).

– Det är något ganska otäckt med en naken man som tar med sig kameran in på toaletten, sa min fru.

Hon hade då ingen aning om hur rätt hon skulle komma att få, men mer om det senare.

Den här gången har jag varit mer tveksam än någonsin till att raka av mig skägget. Men folk undrar ju på jobbet: ”när ska du raka dig då?” frågar de. Och min fru har varit på mig: ”jag saknar din haka”, säger hon. De senaste dagarna har jag till sist börjat sakna att vara rakad. Dessutom – om jag nu kallar mig periodar-skäggo så måste jag ju leva upp till det. Plust att då får jag ju njuta av en av de festligaste sakerna med att ha skägg – att fixa roliga skäggfrisyrer.

Så nu är det gjort. Naket och klart, skägget är borta för att inte komma tillbaka förrän i höst. Men på Skäggbloggen fortsätter jag att skägga i några dagar till. I morgon börjar vi nämligen listan ”5 festliga skäggfrisyrer”. Stay tuned!

I dag går jag till jobbet med huvudet buret högt. Stoltheten växer i mitt bröst. Äntligen har jag passerat en punkt där jag för första gången kan kalla mig en värdig skäggbloggare.

I dag har  jag för första gången ansat mitt skägg med sax – bara sax.

I min fruktlösa jakt på juvelerarskägget i vintras höjdes röster bland kommentarerna angående mina försök att ansa skägget med trimmer. Dumpa elklipparen. Sax är det enda rätta, var budskapet. Det var till och med en läsare som tvivlade på min trovärdighet som skäggbloggare om jag inte klippte mig med sax. Och så kan vi ju inte ha det.

Summering av den första sax-ansningen: Helt lätt är det ju inte, men jag gillar det ändå. Det blir lite spretigt, men när man väl fått in snitsen tror jag det blir lättare att forma skägget. En sak dock: Hur i helvete gör man för att ansa under hakan? Man ser ju knappt något därunder. Ni som saxar er, ge mig era bästa tips!

Så har man plötsligt fått två nya frisyrer utan att ens ha planerat för det. Igår gick jag förbi en salong med klassisk barberarsnurra och en jättefin skylt. Hårmäster stod det på den. Jag hade inte alls tänkt klippa mig men jag blev så glad att jag på stående fot bestämde mig för att kapa både skägg och hår.

Det visade sig att de nuvarande ägarna har tagit över den efter en gammal man som tidigare haft herrsalong där. De har bytt en del av inredningen, men namnet, skyltarna och de fina gamla stolarna är kvar.

– Då måste man ju erbjuda rakning också, så jag har lärt mig att raka med kniv, berättade Sara som klippte mig.

Detta är ingen fin härlig gammal herrsalong där allt har varit orört i 50 år, så den som är ute efter en retrotripp lär bli besviken. Men det funkar. Gammalt och nytt blandas och priserna är verkligen överkomliga. 200 kr ungefär kostar det att få en rakning. Att klippa sig kostar 400 spänn. Och då får man sig en ansning av skägget med maskin på köpet om man vill. Rakningen har jag inte prövat, så den kan jag inte bedöma, men jag blev mycket nöjd med både hår och skägg.

Salong: Hårmäster
Adress: Hantverkargatan 8, Stockholm
Telefon: 08-6543060

Och kolla vilket gott sällskap jag hamnade i.

Morr. Jag hade ju sparat så länge, sparat ut riktigt långt. Jag tänkte att nu, nu ska jag få till juvelerarskägget på riktigt.

Och så går det såhär.

Med trimmern tänkte jag skulptera fram den där sköna spetsigheten, så jag ställde den på en kortare längd för att ansa sidorna av skägget. Resultat: fiasko. Det blev alldeles för skarpa kanter mellan sidan, hakspetsen och under hakan. Såg fan ut som om jag klistrat på en goatee ovanpå mitt normala skägg när jag var klar.

På bilden har jag fixat och trixat med hårvax för att dölja de värsta skavankerna och få till en någorlunda skäggfrisyr. Men något juvelerarskägg ser jag inte röken av.

Nä. Ska det bli något juvelerarskägg av får jag nog se till att skaffa en sax och försöka ansa lite på frihand. Det blir för okänsligt med trimmern och dess förinställda längder. Det lär ta en stund att lära sig, men det kan det vara värt, det finns ändå lite juvelerarpotential någonstans i det här skägget tycker jag.

Vad säger ni, det kan la inte vara så svårt att klippa skägget med sax?