Hej!

Mardrömselvan satsar på 9 mm backskägg. Kan ni kommentera detta? I första matchen blev det nämligen förlust. Några frågor: bockskägg är ju känt men finns det backskägg? Är det fel att satsa på skägg såhär i början av säsongen, borde man vänta till slutspelsskägg? Har sportskägg någon bevisad koppling till bättre prestation eller moral? Spelar längden någon roll?

Tack på förhand.

Ja, kära Mardrömselvan, såklart finns det något sådant som ett backskägg. Skägg är sannerligen inte särskilt vanligt på fotbollsplanen nuförtiden, men om det är någonstans man ska hitta det så är det i backlinjen. Se bara på Olof Mellberg.

Satsa på skägg från säsongsstart. Slutspelsskägg lämnar vi åt hockeykillarna.

Skägg är respekt. Skägg är tuffhet, självsäkerhet och manlighet. Skägg signalerar: jag viker inte ner mig. Något som alla backar med självrespekt skriver under på. Vad gäller bevisad sportslig effekt så är väl statistiken bristfällig, men på det mentala planet är det som ni förstår bara positivt.

Om ni känner er osäkra på grund av bristande resultat, låt skäggen växa! 9 mm är inte mycket. En målbild kan ju vara korplaget Partizan STHLMs backlinje Eric och Oskar här under. De har åtminstone vunnit en match i år och varit jävligt stabila bakåt i alla matcher. Såhär ska det se ut grabbar!

Här kommer bilderna på mitt nya vårskägg som jag utlovade. Det tog sån tid att jag var tvungen att ansa en gång till för att kunna fota. Ingen jättekapning som ni ser, och inte lika stiligt som Axels salongsfixade förstås, men lite prydligare än förut.

Mustaschen är ett försök att imitera annonsen jag såg, men jag klippte den lite kortare än planerat. Fast jag tycker att det blev ganska schysst ändå. Lite tråkigt bara att den inte alltid syns så bra, den liksom försvinner i skägget. När ljuset faller rakt uppifrån är det snyggt, men när det faller framifrån blir det dåligt. Jag skulle vilja få till ett mer tredimensionellt skägg. Är det en bra idé att klippa skäggstråna ”bakom” mustaschspetsarna för tydligare kontrast?

Nu vill jag inte smyga längre.

Här ovanför ser ni hur jag på den högra bilden vänt mustaschen uppåt med hjälp av hårvax. På bilden till vänster har jag inte gjort något. Frågan är nu: ska jag fortsätta såhär? Jag tycker själv att det är ganska stiligt, men samtidigt sticker ju mustaschen till höger ut, både bokstavligt och bildligt. Jag ska nog känna efter lite till. Tvinna ändarna är jag inte sugen på.

På bilden till höger ser ni också resultatet av ansningen jag pratade om i mitt förra inlägg. Det är svårt att se på bilderna, men det blev riktigt bra tycker jag. Lite prydligare och inte riktigt lika fyrkantigt. Tack för alla bra tips. Nu hoppas jag på att ni kanske kan komma med några tips på hur man sköter och ansar en mustasch. Vad ska man tänka på?

Kännetecknande citat: ”Jak vill zee rakare led, kortare byxor unt ztörre folkmord. Schnell!”, följt av ”Aber nein!” när man tappar byxorna i talarstolen och blir jagad av en arg polis med batong.

Kanske den vanligaste mustaschformen vi har. Ett diffust stycke läppskägg som ser ut att mest råkat ha hamnat där. Den andas  villaområde i utkanten av Jönköping, trädäck, klotgrill och två veckors semester i Phuket. Som att ha en Volvo S40 under näsan  – trevligt, tryggt och funktionellt men kanske inte så spännande.

Kännetecknande citat: ”Alltså elektrisk grilltändare är ju det man ska ha va. Köpte en förra sommaren på Biltema och det slår tändvätska med hästlängder.”

En klassisk skäggfrippa med många namn. Hetaste företrädarna är kanske de båda amerikanska karlakarlarna Paul Teutul sr och Hulk Hogan. Min fru tänkte också på en fläskig brötig fettbomb med kort stubin. Men den har betar och bor i iskallt vatten.

Kännetecknande citat: ”Ööh, var fan är dubbdäcken, det här isflaket är skithalt!”

Den här frisyren är en härlig kombination av Motörheads frontfigur Lemmy och en brittisk sjökapten från 1800-talet. Båda är ungefär lika omoderna, men man kan inte undgå att gilla dem lite.

Kännetecknande citat: ”Siktdjup, fem famnar. Fart, fyra knop. Kan ni öka medhörningen och skicka upp en flaska Jack Daniels?”

Festlig skäggfrisyr #1 – Fyllegrejen

Tämligen oseriös frisyr som lätt kan frammana skrattacker.
Kännetecknande citat: ”Tja, vad ska man säga, det var en fyllegrej. Jag vaknade upp såhär.”

I går firade den manliga halvan av hushållet traditionsenligt Stora hakhuggardagen (well Tage låg mest och sov, men hans moraliska stöd går inte att underskatta).

– Det är något ganska otäckt med en naken man som tar med sig kameran in på toaletten, sa min fru.

Hon hade då ingen aning om hur rätt hon skulle komma att få, men mer om det senare.

Den här gången har jag varit mer tveksam än någonsin till att raka av mig skägget. Men folk undrar ju på jobbet: ”när ska du raka dig då?” frågar de. Och min fru har varit på mig: ”jag saknar din haka”, säger hon. De senaste dagarna har jag till sist börjat sakna att vara rakad. Dessutom – om jag nu kallar mig periodar-skäggo så måste jag ju leva upp till det. Plust att då får jag ju njuta av en av de festligaste sakerna med att ha skägg – att fixa roliga skäggfrisyrer.

Så nu är det gjort. Naket och klart, skägget är borta för att inte komma tillbaka förrän i höst. Men på Skäggbloggen fortsätter jag att skägga i några dagar till. I morgon börjar vi nämligen listan ”5 festliga skäggfrisyrer”. Stay tuned!

I dag går jag till jobbet med huvudet buret högt. Stoltheten växer i mitt bröst. Äntligen har jag passerat en punkt där jag för första gången kan kalla mig en värdig skäggbloggare.

I dag har  jag för första gången ansat mitt skägg med sax – bara sax.

I min fruktlösa jakt på juvelerarskägget i vintras höjdes röster bland kommentarerna angående mina försök att ansa skägget med trimmer. Dumpa elklipparen. Sax är det enda rätta, var budskapet. Det var till och med en läsare som tvivlade på min trovärdighet som skäggbloggare om jag inte klippte mig med sax. Och så kan vi ju inte ha det.

Summering av den första sax-ansningen: Helt lätt är det ju inte, men jag gillar det ändå. Det blir lite spretigt, men när man väl fått in snitsen tror jag det blir lättare att forma skägget. En sak dock: Hur i helvete gör man för att ansa under hakan? Man ser ju knappt något därunder. Ni som saxar er, ge mig era bästa tips!