Patrik Ekwall gillar inte skägg. Det har framgått förr, och i veckan har han twittrat Jag vill helst inte ha @oloflundh i Tipslördagstudion imogon  med ansiktet fullt av något som skulle kunna vara könshår.

Det är visserligen sant att skäggstrån ibland kan blandas ihop med könshår, men nog var det väl ändå onödigt av Ekwall att sprida vidare följande nidvisa från @bertch? Min pappa sa alltid, varför odla det i ansiktet som växer vilt i röven.

Stackars Olof Lundh stod alltså i veckan inför obehagliga påtryckningar och skrev själv i fredags: Att raka sig eller inte? Det är frågan. Hårda påtryckningar från @Ekwall och @katarinakoritz om att hyveln måste fram före Tipslördag.

Vi som läste detta kände en oro för att de trångsynta skäggmotståndarna på redaktionen för fotbollskanalen.se skulle få övertaget, en oro för att de med sin inskränkta mobbning skulle utöva utrensning av vackert håriga hakor. Vi kan ju inte hjälpa att Patrick Ekwall har defekt syn och inte förmår uppfatta skönheten med skägg.

Nå, oron visade sig vara obefogad. Olof Lundh är karaktärsfast och behöll skägget. Bildbeviset kom från Ekwall själv när han twittrade ut: Har nu snart denna håriga sak framför mig i direktsändning (varnar känsliga läsare) http://yfrog.com/4y9dhj

Tack Olof Lundh för att du står på dig! Och som Jessica Almenäs så klokt påpekade: Tycker att @oloflundh är snygg i skägg.

Ett par helt olika länktips om sportskägg:

1) Hans-Olov Öberg skriver en krönika hos Hammarby Fotboll och konstaterar: ”Fler spelare måste odla helskägg”. Skägg ger riktning i livet, skriver han.

2) Thehockeycommunity.com har en gullig bild på ett skäggalfabet. Vad är hockeykopplingen? Kanske säsongen för slutspelsskägg. Själv undrar jag om det inte är så att hela hockeyslutspelet egentligen är en konstruktion för att få odla skägg. D.v.s. det var skäggodlandet som kom först och så hittade man på det där med ”slutspel” som en ursäkt. Idag lever många under villfarelsen att det i själva verket är slutspelet som kom först och att skäggodlandet är en bieffekt.

3) Det här påminner mig om att jag å Skäggbloggens vägnar har uttalat mig om sportskägg i ett helt annat sammanhang.

Skägg #1 – Sócrates, brasiliansk bollkonstnär

Den smutsgula tröjan. De små tajta shortsen. Finterna och målen. Allt ackompanjerat av ett sjavigt rebell-skägg. Det är givet att en av fotbollsvärdens skickligaste spelare ska ha förstaplatsen på Skäggbloggens lista över världshistoriens 10 schysstaste sportskägg.

Trots att han ingick i ett brasilianskt super-landslag fick Sócrates Brasileiro Sampaio de Souza Vieira de Oliveira aldrig vinna VM. 1982 stod Sócrates på sin höjdpunkt - men ett offensivt och vackert spelande Brasilien fick däng av ett smart och taktiskt drivet Italien – och så var det med den saken.

En sak är säker – ett coolare och mer avslappnat gerillaskägg får nog aldrig fotbollsvärlden se igen.

Skägg #4
Olof Mellberg, fotbollsspelare

Här är återigen fråga om helhetsintryck, precis som i de två föregående sportskäggen, men det signalerar verkligen inte lättsamhet och glamour. Nä, här är ett skägg som menar allvar.

Kombinationen av stenhård vinnarblick, fyrkantig haka och ett tajt, kort helskägg är fenomenalt aggressiv. Ingen skulle nog tveka om att det är en back man ser på bilden.

Mellbergs kontrollerade skandinaviska 00-talsskägg är en värdig fyra på listan.

Skägg #10
Gennaro Gattuso, AC Milan

Den tacklingsglade italienske fotbollsspelaren kniper tiondeplasen med sitt väldigt ickeitalienska benknäckarskägg med tillhörande moppemustach. Jag är övertygad om att det är en taktik för att framhäva sin rätt utstående haka. Allt för att sätta skräck i motståndarna.

Kolla in vad jag menar i klippet här under.