– Skägg är det bästa jag vet på en man, och min kille har skäggväxt så det räcker och bli över, à la småländsk skogshuggare. Toppmärket var när vi fick ner hans skägg i en kapsyl. Ibland rakar han av sig alltihop, då blir jag jätteblyg för honom och han känns inte som min kille längre. Så går det en vecka och så har han ett ordentligt skägg igen.

Linn bloggar också, fast inte uteslutande om skägg.

Dagens skägg, Marcus Jerräng, är för många mer känd under sitt twitternamn @blisk.

Varför har du skägg?
– För att det är snyggt och det får mig att känna mig… stabil, haha. Det är nån sorts utväxt vuxenhet som gör att man känner sig tryggare i sin annalkande medelålder. Det hjälper en att inse att man inte är någon tjugoårig liten sprätt längre.

Skulle du se ut som en tjugoårig sprätt annars?
– Jag skulle se ut som en barnrumpa i fejan utan skägg.

Hur länge har du haft det?
– Sju-åtta år sådär. Jag tror att jag har rakat av mig det en gång under de åren och det var en hemsk upplevelse.

Det finns ju många andra skägg på IDG:s olika redaktioner, där du jobbar. Skulle du säga att du är skäggförebilden på IDG?
– Ja, absolut. Jag var ju en oerhörd skäggpionjär här. Jag hade skägg före alla andra. När jag märker att killarna försöker, så försöker jag uppmuntra dem.

Har du själv nån skäggförebild?
– Jag har en skäggförebild som är lite ouppnåelig, för att det skulle aldrig min fästmö tillåta. Det är artisten som går under namnet Iron and Wine.

Dagens skägg, Anders Gutenbrant

– Skägget kom i somras. Jag bor i Skåne på somrarna och då ville jag inte raka mig. Så skägget är nytt sedan i somras.

Hur känner du dig nu i skägg?
– Det är jättebra. Men det är ju inte underhållsfritt. Jag kör med trimmer, steg 4.

Om det är först nu du har skaffat skägg har du ändå varit utan ganska länge. Vad säger folk i din omgivning?
– Många tycker att det är snyggt.

Dagens skägg, Linus Larsson, är inte bara nyhetschef på Computer Sweden, han är också en av författarna till boken Svenska hackare – En berättelse från nätets skuggsida.

– Jag har ansiktsbehåring som ett skydd, en slags sköld mot en yttre, kall och hänsynslös värld. Och för att det är soft att inte raka sig så ofta.

Hur kommer det sig att du började odla skägg?
– Det var en sommar för ett par år sedan. Jag var ledig många veckor och lät dammet samlas på rakapparaten. På klassiskt svennemanér växer det vansinnigt långsamt och jag behöver månader i avskildhet för att ta mig förbi den tragiska perioden där det är för kort för att räknas som riktigt.

Hur trivs du nu i ditt skägg?
– Skulle inte vilja leva utan det. Men det skulle inte skada om det var något frodigare.

Anar jag en uns av komplex?
– Nej, men beundran inför ryamattorna. Jag ger dem långa blickar och verbala hyllningar.

Hur ser din omvärld på ditt skägg?
– Barn i min närhet kräver ofta att det tas bort totalt.

Undvik barn.
– Nja. Men jag står på mig och argumenterar med kraft för ansiktshårets överlägsenhet.

Vem är ditt favoritskägg?
– Jag gillar de riktigt excentriska. Inte tävlingsskäggen som spexar till det, men till exempel Yngve Andersson (kd) från Gotland.

I vår kommer din och Daniel Goldbergs bok om svenska hackare. Vad kännetecknar ett hackarskägg?
– Det är som ett unixskägg, fast ännu mer ovårdat.

När dagens skägg, Daniel Mars, fick skäggväxt rakade han sig aldrig med hyvel, bara med trimmer. Han har därför alltid haft minst tredagarsstubb.

Utom vid de tillfällen då han har börjat på nytt jobb. Då har han upplevt att han förväntas raka sig. Häromåret började han på ett nytt företag, som chef med personalansvar.

– Då rakade jag mig, för jag tänkte ”jag kommer inte få jobbet annars”. Sen rakade jag mig med hyvel varje vardagsmorgon under hela provanställningen. När jag blev tillsvidareanställd slutade jag raka mig igen.

– Men sanningen är att vd:n och försäljningschefen båda har skägg. Så egentligen var det bara något jag konstruerade själv. Men jag hade känslan av att jag var tvungen att vara ordnad. På samma sätt var jag kostymklädd med slips under hela min provanställning, men började köra pikétröja när jag blev tillsvidareanställd.

Varför tror du att du har den här bilden av att du måste raka dig för jobbets skull?

– Jag har hört det uttalas av folk.

På ett möte om klädkoder på Daniels förra jobb sade de uttryckligen att ett ordentligt helskägg gick an men att tredagarsstubb inte var okej.

– I en viss del av företagsvärlden är det ju givet. Har du läst nån ”hur-ska-jag-lyckas-i-företagsvärlden-självhjälpsbok” så är kapitel två typ ”vårda ditt yttre” och där står det att man alltid ska vara renrakad. Det är alltid risk att någon tar det fel om man är skäggig och därmed finns det risk att man missar någon chans till affär.

– Sen är det också så att min oro blir särskilt löjlig eftersom jag började på mitt jobb i slutet av förra året. För då var ju skägg ganska inne, och är det fortfarande. Till och med prinsessan Madeleines förra pojkvän Jonas går ju runt och ser ut som en bulgarisk bilförsäljare, så det är ju uppenbarligen helt okej att vara skäggig nu. Men frågan är hur länge det håller i sig, för sånt där kommer ju och går.

Daniel tror att Lagen om anställningsskydd (LAS) har betydelse för skäggets ställning.

– Om man i företagsvärlden vill vara säker på sin plats så gäller det att inte lämna något åt slumpen. Inte för att jag tror att någon kommer att slänga ut en för att man har tredagarsstubb, men det kan vara en del av helhetsintrycket. Om det har varit en svår period och det är tveksamheter om hur man klarar sin roll, så känner man kanske att man inte vågar ha skägg som provanställd.

– Om LAS luckras upp, om provanställningen förlängs eller turordningsreglerna förändras så riskerar det att leda till mindre skägg i företagsvärlden. Det är nog inte så påtagligt nu när skägg är inne, men vänta bara tills skägg inte är inne längre. Då tror jag att det kan slå ganska hårt om man luckrar upp LAS.

Jag har långsamt vuxit in i rollen som en långskäggig person och vant mig vid mitt halvvilda utseende i spegeln. Men kolla hur jag ser ut nu, en ansning senare:

Tänk att skägg ger en sån palett av möjligheter att förändra sitt utseende! Nu har jag en ny skäggresa framför mig. Strax (imorrn förhoppningsvis) lägger jag upp ett inlägg om hur ansningen gick till.

Vi fick ett mejl från Henrik:

”Tack för en trevlig sida!

Här kommer en bild på mitt första större helskägg, resultatet är baserat på ett sommarskägg som släpptes fritt efter en helrakning den 1 juli, sen har dett fått frodas fritt förutom lite triming för att hindra överläppen att behåras.

Efter duschen ser det ut så här, sen fixar jag touchen med lite hårvax (Schwartzkopf styrka 4). Trivs jag i det? Som handen i handsken!

/Henrik”

Foto: Sara Karlsson

Det här har varit min första sommar med skägg. Jag har nämligen bara haft skägg sedan november förra året – och det var strax efter det som Skäggbloggen föddes.

En första reflexion: Eric vill inte ha skägg när det är varmt, men jag har inte svettats i skägget. När det är 35°C storknar jag i vilket fall som helst och jag upplever inte att skägget gjort vare sig till eller från.

11 juni rakade jag av mig skägget helt för att bygga upp det från grunden igen. I skrivande stund har det alltså växt i nästan 12 veckor.

Under tiden har jag ansat mustaschen, för jag blev så irriterad när den kittlade överläppen. Den första månaden rakade jag mig också på halsen, men har sedan dess låtit skägget växa även där.

Nu när jag tar mig om hakan är det en tjock, mjuk, dämpande kudde där. Så här långt skägg har jag aldrig haft förut och jag är sugen på att låta det växa ännu mer. Samtidigt känns skägget inte särskilt snyggt just nu: det spretar glest rakt ut på kinderna.

Ni läsare som har erfarenhet av att ha långt skägg, vad säger ni? Ska jag klippa skägget på sidorna litegrann men låta det växa obehindrat under hakan?

För en tillbakablick:
Så här såg jag ut senast, efter lite ca en månad.
Här rakade jag mig.