Tanken den här vintern var att odla längre skägg än jag har haft tidigare vintrar. Det har jag gjort nu.
Men nu tycker jag att det börjar räcka, samtidigt som jag känner att jag börjar tappa kontrollen lite över skägget. Det är liksom tovigt och spretigt och har inte riktigt den form som jag skulle vilja ha.

Därför tänkte jag höra med den skäggiga massan där ute, hur går man vidare? Hur ansar jag bäst skägget så att det inte blir sådär fyrkantigt när man ser framifrån? Jag är också rätt sugen på att cutta bort en hel del under hakan, men hur gör man det bäst? Jag har upptäckt att jag har ganska krulligt och tjockt skägg – det tycker jag gör det svårare att ansa jämnt. Nån som har några tips?

Eller borde jag bara låta det vara som det är?
Jag har en sax, men eftersom jag inte brukar ha såhär långt skägg är jag lite av en rookie, tro det eller ej. Så det vore grymt med lite tekniktips också.

Åldringsforskaren Aubrey de Grey pratar om hur människor kan leva längre. Snart har de medicinska vetenskaperna gjort framsteg som gör att vi kan leva minst 30 år längre, säger han.

Bra. Då får alla människor tid att odla ett så här långt skägg.

Lyssna på den fascinerande föreläsningen ända till slutet, då Aubrey får en fråga från publiken: ”Since you’ve been talking about ageing and trying to defeat it, why is it that you make yourself appear like an old man?”

Vi tänker inte hindra någon från att lämna förslag på skojiga bildtexter i kommentarsfältet. Ännu mindre tänker vi hindra någon från att mejla bilder på sitt eget bästa skäggstunt till mejl@skaggbloggen.se.

Jag har långsamt vuxit in i rollen som en långskäggig person och vant mig vid mitt halvvilda utseende i spegeln. Men kolla hur jag ser ut nu, en ansning senare:

Tänk att skägg ger en sån palett av möjligheter att förändra sitt utseende! Nu har jag en ny skäggresa framför mig. Strax (imorrn förhoppningsvis) lägger jag upp ett inlägg om hur ansningen gick till.