Cat Stevens, sjukt snygg i skägg.

Längesedan vi hade något om skäggvård på bloggen och så kan vi förstås inte ha det längre. Tur då att vi för typ hundra år sedan blev tipsade av Anna om den brittiska herrmode/livsstilstidningen GQ:s skägguide. I en oerhört ambitiös artikel går de igenom tips och tricks, vanliga tabbar och hur man fixar till en schysst skäggstubb.

Vill man läsa hela klabbet kan man göra det här, har du bråttom följer nu en liten sammanfattning.

Noo, skäggframkallad dubbelhaka!

1. Ansa inte skägget för nära haklinjen, då ser det ut som om du har dubbelhaka.

2. Några vettiga skäggförebilder: Jake Gyllenhaal, Zach Galifianakis. Några inte så vettiga skäggförebilder: Gandalf och Keanu Reeves.

3. Ta gott om tid på dig när du rakar dig. Värm huden med en varm handduk så porerna öppnar sig, kyl ner ansiktet efteråt så de stänger sig. Använd en återfuktande balm snarare än en klassik after shave. De här åtgärderna gör att du slipper finnar och irriterad hud.

4. Några vanliga myter om skägg: Nej, skägget växer INTE snabbare för att du rakar dig oftare. Nej, det finns inget du kan äta för att skägget ska växa bättre.

Läser du artikeln får du också en guide till hur man trimmar till sig en perfekt fade och två olika kvinnliga perspektiv på män med skägg. Gör det vettja!

I går firade den manliga halvan av hushållet traditionsenligt Stora hakhuggardagen (well Tage låg mest och sov, men hans moraliska stöd går inte att underskatta).

– Det är något ganska otäckt med en naken man som tar med sig kameran in på toaletten, sa min fru.

Hon hade då ingen aning om hur rätt hon skulle komma att få, men mer om det senare.

Den här gången har jag varit mer tveksam än någonsin till att raka av mig skägget. Men folk undrar ju på jobbet: ”när ska du raka dig då?” frågar de. Och min fru har varit på mig: ”jag saknar din haka”, säger hon. De senaste dagarna har jag till sist börjat sakna att vara rakad. Dessutom – om jag nu kallar mig periodar-skäggo så måste jag ju leva upp till det. Plust att då får jag ju njuta av en av de festligaste sakerna med att ha skägg – att fixa roliga skäggfrisyrer.

Så nu är det gjort. Naket och klart, skägget är borta för att inte komma tillbaka förrän i höst. Men på Skäggbloggen fortsätter jag att skägga i några dagar till. I morgon börjar vi nämligen listan ”5 festliga skäggfrisyrer”. Stay tuned!

Men det är nyttigt att vända på perspektiven ibland. Få en annan synvinkel på saker och ting. Därför tipsar vi idag om Joel Josefssons berättelse. På sin blogg skriver han om hur han rakat av sig sitt snygga, röda skägg.

Förutom en sjukt snygg bild på Joel i sidhuvudet (jag vet inte vad det är men jag blir alltid avis på snubbar med rött skägg) kan man läsa att precis som för många andra kliade rejält på Joel när han anlade skägget, men att det snart lugnade ner sig. Lite mer otippat är hans recension av vinterskägget:

- Däremot blir det, tvärtemot vad många tror, väldigt kallt på vintern, skriver han.

Varför Joel så småningom rakade av sig allt sitt skägg är oklart, men han ser helt klart fördelar med skägglösheten.

- Som en välkommen tröst på den andra sidan skägget finns också ett stort gäng positiva småsaker. Som att kunna äta kladdig mat utan extrem försiktighet och kunna snyta sig utan att torka av hela mustaschen efteråt.

Skäggbloggen: Ditt skägg var så snyggt, varför rakade du bort det?

- Eftersom det var första gången jag lät spara ut det tillät jag mig själv att överdriva. Jag tänkte först trimma ner det till hälften, men valde ganska snabbt att låta allt ryka, förutom tre millimeter. Jag kommer högst troligt skaffa skägg igen i framtiden, dock inte lika långt.

Hört i omklädningsrummet på badhuset. Två killar i 12-årsåldern.

– Såg du att det var en som stod och rakade sig i duschrummet!?

– Ja. Vad äckligt!

– Jag vet, jätteäckligt.

Tre betraktelser utifrån detta.

1. Kära gossar, vänta bara! Om ett par år kommer ni själva att låsa in er på badrummet för att se vad farsans hyvel kan åstadkomma med er första spirande moppemusche. Kanske kommer ni då att se att en rakning inte befinner sig så långt från att borsta tänderna, och mannen på badhuset kommer inte längre att vara så skrämmande.

2. Eller så är det just er spirande pubertet som får er att känna denna avsmak. Här står en gubbe och påminner er offentligt om att även era kroppar är på väg att förändras och att ni en dag kan tänkas stå där med hängmage och lämna ett spår av stubb i badhusets handfat.

3. Jag kanske misstar mig, kära gossar. Ni kanske i själva verket drar en lans för skägget i alla lägen och det som gjorde er upprörda var att gubben inte lät skägget växa.

Michael Phelps hade inte rakat sig senast han besökte Eriksdalsbadet i Stockholm.

Pablo Rojas, 45 år, nyss uppkommen ur gruvan. Foto: Hugo Infante/Chiles regering.

De som följt gruvdramat i Chile har kanske lagt märke till nåt märkligt: hur kommer det sig att de varit så renrakade när de kommer upp? Efter två månader under jord borde de se ut som gruvtomtar. Växer skägg sämre i mörker några hundra meter under jord?

Nejdå. Constantino Diaz-Duran skriver hos The Daily Beast att de strax innan upptagningen fick rakhyvlar och raklödder nedskickat. (AP rapporterar detsamma.) Renrakade skulle de stiga upp för att möta världens tevekameror med hollywoodleenden.

Men några var snyggare än andra. Tjugofemte man upp, Renan Avalos Silva här nedan, såg till att raka fram ett snyggt chilenskt gruvskägg. Kanske kan sätta en trend?

Tack @pmnordkvist för tipset

Tur att det är så enkelt att bemöta deras argument. Det är nämligen så att skäggiga killar får ligga mer än renrakade. Och framförallt: skäggiga killar får kvalitetsligg. Sådetså. Men det budskapet säljer man inga produkter på, och sanningen behöver ingen propagandafilm av det här slaget för att nå ut.

Som ett led i reklamkampanjen för sin rakhyvel har tillverkaren låtit göra en undersökning på amerikanska universitet. Där framkommer att skägget är på frammarsch, och att mer än 50 procent av de manliga studenterna på många amerikanska lärosäten nu har skägg. Schick ser det som ett tillfälle att sälja hyvlar. Vi på Skäggbloggen ser det som ett tecken på ett uppvaknande hos ungdomen.

Tack till Karl Johan som tipsade oss om Schicks kampanj.

För lite budskap från den goda sidan, läs även:
Dagens skägg, Johan:  ”Jag är ingen Gilletteman”

Har ända sedan jag rakade av mig skägget tänkt skaffa någon typ av kräm för att vara lite snäll mot huden efter att jag rakat mig. Nu när Operation Kalhygge snart är över har jag äntligen fått ändan ur vagnen och slagit till på en tub balm (som jag hört är det bästa eftersom det bara fuktar och lugnar ner och inte innehåller fett som orsakar finnar).

I hyllan med olika fabrikat valde jag Gilettes balm. De som gör anspråk på att vara sådana rakningsspecialister borde ju ha koll på läget, tänker man. Men hej vad jag bedrog mig. Den blå krämen dränker nämligen den goda lukten från mitt raklödder i något som mest liknar lukten av Dubbeldusch.

Och vem vill lukta Dubbeldusch i ansiktet?

Nä, är det någon som har tips på någon typ av balm som faktiskt luktar gott så hojta till i kommentarsfältet.

Min skäggväxt är tätast på halsen, vilket dels får skägget på kinderna att se klenare ut i jämförelse och dels gör att jag ser ut som en ovårdad slusk. För att komma tillrätta med bägge de här grejerna rakade jag mig på halsen. Jag tycker att käklinjen framhävs bättre på det sättet också. Här är före/efter-bilderna.

Det skulle vara intressant att nån gång göra tvärtom: låta allt skägget vara kvar på halsen och raka i ansiktet.

Plats: Erics badrum.

Gren: Tredagars stubb.

Bakgrund: Jag var uttråkad hemma och behövde dessutom raka mig. Utmärkt läge för en liten konsumentundersökning! Dessutom har det nog gått minst 10 år sedan jag rakade mig med engångshyvel, så jag var lite nyfiken på hur det känns.

Tävlande: Gamla Bettan (aka min 10 år gamla Gilette Mach 3) mot en av min frus engångshyvlar som jag hittade i ett skåp.

Raklödder: Min standard – ICA:s billigaste svennebananlödder.

Stämning: Koncentrerad men förväntansfull.

Så gick duellen till: Jag rakade först halva ansiktet med Giletten (med ett i stort sett nytt rakblad i), sen tog jag andra halvan med engångshyveln.

Resultat: Under själva rakningen märkte jag faktiskt ingen större skillnad, men engångshyveln skrapade mer av skäggstråna än skar av dem. Om man bara ser till hyvlarnas förmåga att få bort skägget så var det ganska jämnt. Den stora skillnaden låg i känslan efteråt. Där jag rakat mig med engångshyvel var huden flammig och full av små utslag. Det sved och jag såg till och med ett par droppar blod. Dessutom fastnade skäggstråna i engångshyveln på ett högst irriterande sätt (se bild).

Slutsats: Nä, engångshyvlar ska man verkligen bara använda i nödfall.

Så blev det: Till vänster med engångshyvel, till höger med riktig rakhyvel.

Här kommer den första rapporten.

Alltså, jag har verkligen inte fått in rutinen på det här med att raka sig igen. Jag gör det för sällan – gärna när skäggstråna börjar närma sig en halv centimeter.

Tror fan man får problem då. Huden blir ju helt knäckt av att attackeras av hyveln, trots att jag sett till att raka mig efter dusch och annat som barberaren Tobbe tipsat om. Idag hade jag nya blad (Gillettes gamla Mach 3). Det hjälpte oerhört, men nu känns det ändå som att en liten brand rasar på hakan.

Slutsatsen måste vara att det blir lättare om man rakar sig lite oftare. Då härdas huden, samtidigt som det inte blir den här skogsröjningen varje gång. Eller?