P3 har blivit en mindre skäggig radiokanal. Pär Lernström har blivit stympad.

Efter att ha odlat ett ståtligt skägg under ett par månader blev programledaren för programmet PP3 mobbad av sin redaktionskollega Anton, som lade upp en läsaromröstning om skäggets öde. Det olyckliga resultatet: Pär blev tvångsrakad i direktsändning. Det som för all del var kul med rakningen var att Pär fick prova det klassiska Lemmy-skägget, nummer tre på Skäggbloggens topplista över Rockskägg.

För att söka stöd inför den stundande rakningen pratade Pär med sin ännu skäggigare P3-kollega Christer Lundberg. ”Det finns ett enormt skägghat i vårt land,” sade Christer.

Aftonbladet har tidigare kallat Pärs skägg ”perfekt ovårdat” och frågar den stympade programledaren: Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Ett stort frodigt och mustigt skägg igen, svara Pär Lernström.

Det finns alltså hopp för skägget.

Sedan mitt första stapplande steg med säkerhetshyveln har det gått framåt.

Dels gick det väldigt snabbt att få in handgreppet. Jag har inte skurit mig ett dugg.

Dels har jag slängt mitt billiga raklödder på sprayburk och istället skaffat en rakborste och en riktig raktvål (som kom i ett trevligt träetui). Det gör faktiskt skillnad. Det är blir en bättre rakning med raktvålen.

Varför i hela friden då, kan man ju undra. Efter att ha läst på lite ser förklaringen ut så här:

Spraylöddret innehåller en massa kemikalier och alkohol som inte är bra för huden. Dessutom kommer den ut ur sprayburken kall.

Den feta goa raktvålen däremot innehåller bara naturliga tvålingredienser. Den ger bättre glid för hyveln och är snällare för huden.

Genom att värma rakborsten i varmt vatten innan man löddrar upp tvålen så blir löddret varmt vilket underlättar glidet. Borsten hjälper också till att resa skäggstråna upp från huden.

Dessutom har jag fått tipset att blöta en liten handduk med varmt vatten och värma området som ska rakas innan jag applicerar löddret, för att mjuka upp huden och stråna.

Nu är det visserligen bara halsen jag rakar, eftersom jag har skägg i resten av ansiktet, men min hud på halsen är känslig och den har verkligen välkomnat de här gammaldags verktygen.

Vanliga människor rakar sig med rakhyvel, lite häftigare människor med säkerhetshyvel och riktigt häftiga med rakkniv. Det känns i alla fall som den gängse synen på rakning.

Frågan är då vad man kan kalla den här killen – stenhård? Rätt häftigt är det i alla fall, tipstack till Pär som postade den på Skäggbloggens facebooksida.

När jag nu har varit hos barberaren och fått skäggets nedre kant uppflyttad känns det viktigare att hålla halsen renrakad och snygg. Eftersom jag har varit nyfiken på att prova att raka mig som på morfars tid går jag också ifrån barberaren med en nyinköpt säkerhetshyvel.

Den ska ge en närmare och bättre rakning än de moderna plastiga trebladshyvlarna, sägs det, och att köpa den här typen av rakblad lär bli billigare i längden. Dessutom är hyveln snygg.

En rutin som jag kunnat ganska väl fram tills nu måste plötsligt läras om. Framför badrumsspegeln är det som att åter vara tonåring och sätta en hyvel mot huden för första gången. Det är intressant att något som när det introducerades var en revolution som gjorde rakningen både säkrare och enklare nu får mig att tänka ”hjälp, hur ska jag vinkla den här för att inte skära djupa sår i min hals?”.

Så daltad har jag blivit av Mach3 under alla år, så van vid att det bara är att trycka och släpa hyveln mot huden.

Jag börjar med att anlägga en myyyycket mesig vinkel, med resultatet att inga hår kapas av alls.

Lägger ifrån mig hyveln. Sätter mig inlöddrad och söker efter instruktionsvideor på nätet. Hittar en där killen drar med raska drag. Förstår att jag inte ska vara så mesig. Provar igen, försöker liksom vrida in hyveln mot huden.

Det går bättre, men blir fortfarande hafsigt gjort. Trots att jag drar två varv med säkerhetshyveln blir det ändå så många strån kvar att jag måste avsluta jobbet med min plastiga trebladshyvel, som plötsligt känns väldigt lätt i min hand.

Med säkerhetshyveln kommer jag att behöva öva in rätt lätthet i trycket, rätt vinkel med hyveln, rätt riktning i förhållande till hårstråna.

Om ni inte hör nåt från mig igen på ett tag sitter jag och studerar forumen om säkerhetshyvlar på Badger and Blade.

Cat Stevens, sjukt snygg i skägg.

Längesedan vi hade något om skäggvård på bloggen och så kan vi förstås inte ha det längre. Tur då att vi för typ hundra år sedan blev tipsade av Anna om den brittiska herrmode/livsstilstidningen GQ:s skägguide. I en oerhört ambitiös artikel går de igenom tips och tricks, vanliga tabbar och hur man fixar till en schysst skäggstubb.

Vill man läsa hela klabbet kan man göra det här, har du bråttom följer nu en liten sammanfattning.

Noo, skäggframkallad dubbelhaka!

1. Ansa inte skägget för nära haklinjen, då ser det ut som om du har dubbelhaka.

2. Några vettiga skäggförebilder: Jake Gyllenhaal, Zach Galifianakis. Några inte så vettiga skäggförebilder: Gandalf och Keanu Reeves.

3. Ta gott om tid på dig när du rakar dig. Värm huden med en varm handduk så porerna öppnar sig, kyl ner ansiktet efteråt så de stänger sig. Använd en återfuktande balm snarare än en klassik after shave. De här åtgärderna gör att du slipper finnar och irriterad hud.

4. Några vanliga myter om skägg: Nej, skägget växer INTE snabbare för att du rakar dig oftare. Nej, det finns inget du kan äta för att skägget ska växa bättre.

Läser du artikeln får du också en guide till hur man trimmar till sig en perfekt fade och två olika kvinnliga perspektiv på män med skägg. Gör det vettja!

I går firade den manliga halvan av hushållet traditionsenligt Stora hakhuggardagen (well Tage låg mest och sov, men hans moraliska stöd går inte att underskatta).

– Det är något ganska otäckt med en naken man som tar med sig kameran in på toaletten, sa min fru.

Hon hade då ingen aning om hur rätt hon skulle komma att få, men mer om det senare.

Den här gången har jag varit mer tveksam än någonsin till att raka av mig skägget. Men folk undrar ju på jobbet: ”när ska du raka dig då?” frågar de. Och min fru har varit på mig: ”jag saknar din haka”, säger hon. De senaste dagarna har jag till sist börjat sakna att vara rakad. Dessutom – om jag nu kallar mig periodar-skäggo så måste jag ju leva upp till det. Plust att då får jag ju njuta av en av de festligaste sakerna med att ha skägg – att fixa roliga skäggfrisyrer.

Så nu är det gjort. Naket och klart, skägget är borta för att inte komma tillbaka förrän i höst. Men på Skäggbloggen fortsätter jag att skägga i några dagar till. I morgon börjar vi nämligen listan ”5 festliga skäggfrisyrer”. Stay tuned!

Men det är nyttigt att vända på perspektiven ibland. Få en annan synvinkel på saker och ting. Därför tipsar vi idag om Joel Josefssons berättelse. På sin blogg skriver han om hur han rakat av sig sitt snygga, röda skägg.

Förutom en sjukt snygg bild på Joel i sidhuvudet (jag vet inte vad det är men jag blir alltid avis på snubbar med rött skägg) kan man läsa att precis som för många andra kliade rejält på Joel när han anlade skägget, men att det snart lugnade ner sig. Lite mer otippat är hans recension av vinterskägget:

- Däremot blir det, tvärtemot vad många tror, väldigt kallt på vintern, skriver han.

Varför Joel så småningom rakade av sig allt sitt skägg är oklart, men han ser helt klart fördelar med skägglösheten.

- Som en välkommen tröst på den andra sidan skägget finns också ett stort gäng positiva småsaker. Som att kunna äta kladdig mat utan extrem försiktighet och kunna snyta sig utan att torka av hela mustaschen efteråt.

Skäggbloggen: Ditt skägg var så snyggt, varför rakade du bort det?

- Eftersom det var första gången jag lät spara ut det tillät jag mig själv att överdriva. Jag tänkte först trimma ner det till hälften, men valde ganska snabbt att låta allt ryka, förutom tre millimeter. Jag kommer högst troligt skaffa skägg igen i framtiden, dock inte lika långt.

Hört i omklädningsrummet på badhuset. Två killar i 12-årsåldern.

– Såg du att det var en som stod och rakade sig i duschrummet!?

– Ja. Vad äckligt!

– Jag vet, jätteäckligt.

Tre betraktelser utifrån detta.

1. Kära gossar, vänta bara! Om ett par år kommer ni själva att låsa in er på badrummet för att se vad farsans hyvel kan åstadkomma med er första spirande moppemusche. Kanske kommer ni då att se att en rakning inte befinner sig så långt från att borsta tänderna, och mannen på badhuset kommer inte längre att vara så skrämmande.

2. Eller så är det just er spirande pubertet som får er att känna denna avsmak. Här står en gubbe och påminner er offentligt om att även era kroppar är på väg att förändras och att ni en dag kan tänkas stå där med hängmage och lämna ett spår av stubb i badhusets handfat.

3. Jag kanske misstar mig, kära gossar. Ni kanske i själva verket drar en lans för skägget i alla lägen och det som gjorde er upprörda var att gubben inte lät skägget växa.

Michael Phelps hade inte rakat sig senast han besökte Eriksdalsbadet i Stockholm.

Pablo Rojas, 45 år, nyss uppkommen ur gruvan. Foto: Hugo Infante/Chiles regering.

De som följt gruvdramat i Chile har kanske lagt märke till nåt märkligt: hur kommer det sig att de varit så renrakade när de kommer upp? Efter två månader under jord borde de se ut som gruvtomtar. Växer skägg sämre i mörker några hundra meter under jord?

Nejdå. Constantino Diaz-Duran skriver hos The Daily Beast att de strax innan upptagningen fick rakhyvlar och raklödder nedskickat. (AP rapporterar detsamma.) Renrakade skulle de stiga upp för att möta världens tevekameror med hollywoodleenden.

Men några var snyggare än andra. Tjugofemte man upp, Renan Avalos Silva här nedan, såg till att raka fram ett snyggt chilenskt gruvskägg. Kanske kan sätta en trend?

Tack @pmnordkvist för tipset

Tur att det är så enkelt att bemöta deras argument. Det är nämligen så att skäggiga killar får ligga mer än renrakade. Och framförallt: skäggiga killar får kvalitetsligg. Sådetså. Men det budskapet säljer man inga produkter på, och sanningen behöver ingen propagandafilm av det här slaget för att nå ut.

Som ett led i reklamkampanjen för sin rakhyvel har tillverkaren låtit göra en undersökning på amerikanska universitet. Där framkommer att skägget är på frammarsch, och att mer än 50 procent av de manliga studenterna på många amerikanska lärosäten nu har skägg. Schick ser det som ett tillfälle att sälja hyvlar. Vi på Skäggbloggen ser det som ett tecken på ett uppvaknande hos ungdomen.

Tack till Karl Johan som tipsade oss om Schicks kampanj.

För lite budskap från den goda sidan, läs även:
Dagens skägg, Johan:  ”Jag är ingen Gilletteman”