Etikettarkiv: skäggboken

”Jag har aldrig känt mig så liten på jorden som då”

Skrivet av

Dags för Skäggminnevinnare nummer två. Alla minnen är inte glada. Många vittnar om hur de ångrat att de rakat av sig skägget, men vi tror att inte mångas upplevelser kan mäta sig med Andreas ångest. Läs och ta lärdom!

Andreas, tryggt skäggig igen.

Andreas, tryggt skäggig igen.

”Jag minns det som igår, det var den 15e februari 2012. Idén om att jag skulle raka av mig allt skägg hade börjat dagen innan som en kul grej. Jag hade ju trots allt haft skägg i närmare 10 år. ”Jag undrar hur du skulle se ut utan skägg”, ”Du borde raka dig”… Ja, vi har väl alla hört de kommentarerna någon gång i livet.

Jag och några vänner var samlade hemma för att äta lite mat, spela tv-spel och bara hänga. Rätt som det är så tänkte jag, ”Nä, nu jävlar gör jag det”. Jag tog några bestämda steg in till badrummet, hittade en hårtrimmer och rakhyvlar. Jag började trimma… Mer och mer försvann. Dock ska tilläggas att jag gjorde lite roliga klippningar och rakningar innan allt var borta, och det var faktiskt ganska kul.

Efter sista taget med hyveln kan jag inte annat än att bara stirra mig själv i spegeln. Vem är det där? Vad hände? Varför? Just ”Varför?” återkommer flera gånger, i flera veckor framåt tillochmed. Just den där känslan som rusade genom min kropp, ångesten, illamåendet, pinsamheten… Ja, jag hade nästan gråten i halsen.

Jag, då 29 år, nästan gråter för att jag rakat av mig mitt skägg. Jag har aldrig känt mig så liten på jorden som jag gjorde i det ögonblicket. Varför gjorde jag det. Varför, varför, varför!

Jag tittar snabbt omkring mig, kan jag sätta dit skägget igen, kan jag ångra mig, Ctrl-z? Nej, det är kört. Jag sliter åt mig en halsduk som praktiskt nog hänger i badrummet, går försiktigt ut till mina vänner, som inte riktigt förstått att jag skulle raka mig. Dom tittar konstigt på mig och frågar vad jag gjort. Med halsduken virad runt hakan går jag in i min kompis sovrum på ett nästan apatiskt vis. Jag lägger mig där, lampan är släckt och rummet är mörkt. Jag ligger där och stirrar upp i taket, funderar, undrar varför jag gjorde en sådan dum sak. Vad trodde jag?

Jag ligger där i säkert 2-3 timmar, bara går igenom allt i huvudet. Åter igen, Varför?

Dagen efter hade den värsta chocken släppt, men det hindrade mig inte från att de nästkommande två månaderna konstant ha en halsduk över hakan och inte visa någon hur jag såg ut utan skägg. Jag visade inte ens min egen mor hur jag såg ut. Det finns heller inga bilder på mig utan skägg från den tiden.

Nu snart 2 år senare frodas mitt skägg, det mår alldeles utomordentligt och jag har inte en enda tanke på att raka av det igen. Det skeppet har seglat!”

/Andreas

Bästa skäggminnena utsedda

Skrivet av

Något av det allra roligaste med att vara skäggbloggare är att man får ta del av så oerhört många fina historier om skägg. Vi vill börja med att tacka alla ni som har skickat in era bästa skäggminnen för att ni förgyller såväl vår som läsarnas vardag med era berättelser. Skägg engagerar och förbrödrar!

Vi har valt tre vinnare som alla får varsitt exemplar av Skäggboken och vi tänkte publicera de vinnande historierna, utan inbördes ordning, under veckan som kommer. Först ut: en historia som förmedlar en skön ögonblicksbild i de österrikiska alperna.

 

Emanuel samma vecka, men med utsläppt musche.

Emanuel samma vecka, men med utsläppt musche.

”Jag hade sedan december månad sparat till ett buskigt och fint skägg. Inför en skidresa under påsken rakades skägget om till en handelbar på gränsen till knävelborrar för att locka alpdamerna.

Efter en veckas skidåkning med en hel del suktande damer i backen spatserar jag i mina lätt uppknäppta pjäxor längs huvudgatan i Mayerhofen, mustaschen självklart nyvaxad. Damerna är av någon anledning mer till sig än vanligt, och då ser jag att min överman kommer i motsatt riktning. En man i övre femtioårsåldern med en av de vackraste skapelser jag sett, det var vad man skulle kalla för knävelborrarnas målbild.

Avståndet mellan oss minskar. Vi får ögonkontakt och som på en given signal sträcker vi upp våra händer mot skyn och skapar en oförglömlig hi five och fortsätter sedan. Två främlingar som tyst förenas. Ett ögonblick av fulländande. Min semester var komplett.”

/ Emanuel Johansson

Visst ser ni det också framför er? Och önskar att ni varit med? På söndag kommer nästa vinnarhistoria!

Utan skägg – förlust i 12 matcher

Skrivet av

Det har inte varit någon rolig höst för vår vän Emil Kåberg och hans Örebro Hockey.

Ett lag saknar sitt skägg. Emil Kåberg som han såg ut i våras. Foto: Anders Bergstedt

Ett lag saknar sitt skägg. Emil Kåberg som han såg ut i våras. Foto: Anders Bergstedt

I våras gick laget som tåget och lyckades kvalificera sig till SHL, före detta Elitserien – ishockeyns högsta serie i landet. Men det som nästan överskuggade lagets framgångar var Emil Kåbergs skägg. Under hela säsongen hade det växt och på vårkanten var det som om ett mäktigt djur vällde fram ur kragen på honom och när säsongen var över och skägget skulle rakas av ville alla journalister följa jippot. I Skäggboken berättar Emil Kåberg inte bara om skäggets fördelar och nackdelar på isen utan också att han troligen aldrig kommer att odla lika långt skägg igen.

Frågan är om han inte borde tänka om nu. I skrivande stund har Örebro förlorat 12 raka matcher i ligan, ligger sist och är tre förluster från att slå ett historiskt bottenrekord. Tränaren Patrik Ross har lämnat klubben och Emil Kåberg, numera i en skön Lemmy-inspirerad mustasch, förstår ingenting när Aftonbladet pratar med honom.

Skäggbloggens idrottskommitté har bara ett råd att ge Örebro Hockey i denna svåra stund. Emil Kåberg, som vicekapten måste du ta ditt ansvar. Du måste odla fram ett saftigt skägg och leda dina mannar. Du måste bli den du en gång var!