Etikettarkiv: Skäggtrend

Skäggmodet kulminerar 2020?

Skrivet av

Bli inte förvånade om skäggmodet når sin kulmen någon gång kring 2020. Det finns det nämligen forskning som stödjer.

londonillustratednewsJa, jag är medveten om att jag tar i från tårna här och det finns anledning att ta profetian med en rejäl nypa salt, men helt taget ur luften är det inte. Hear me out.

Vi fick tips om en undersökning i American Journal of Sociology från början av 80-talet (tack Christian). Dwight E Robinson ville undersöka modets svängningar och räknade helt enkelt håriga ansikten i den brittiska tidskriften Illustrated London News mellan 1842 och 1972. Han kom bland annat fram till följande:

1840 hade 10 procent av alla män någon form av ansiktsbehåring. Kring 1890 nådde skägget sin kulmen och pryddes av omkring 45 procent av männen i tidningen. 1960 var siffran noll.

skaggpeakRobinson jämför med en tidigare studie som gjorts på vidden på kvinnors kjolar och som tjänat som guide och inspiration till skäggstudien. Den studien är gjord under ungefär samma tidsperiod och det är intressant att jämföra kjol- och skäggkurvorna som visar liknande mönster. En uppgång på omkring femtio år och en cykel på drygt 100 år.

Om man då tar den lilla uppsvängning som skägget börjar göra i mitten av 60-talet som bevis för att det var då den senaste cykeln av skäggig tillväxt inleddes, med en dipp på 80-talet inte olik den man ser kring 1850 i diagrammet, så borde nästa skäggiga peak ha inträffat typ 2012. Men nu vet vi ju inte hur skäggtillväxten såg ut innan Robinson började mäta 1942 – tillväxtcykeln kanske i själva verket är sextio år. För att kompensera för detta höftar jag lite och justerar kulmen till 2020. Lite oroande, javisst, men skägget kommer inte försvinna över en natt. Samma studie visar också att det tar ungefär 30 år från kulmen till att ett mode är helt ute.

Nu kanske man inte kan ta en enskild brittisk tidning som mestadels visar unga män ur de övre samhällsskikten som bevis, men håll med om att det är en kittlande tanke! Man undrar ju hur det hade sett ut om Robinson fortsatt mäta fram till idag. Tyvärr gick Illustrated London News över från veckoutgivning till månadsutgivning 1971. Från 1989 gavs den ut varannan månad och från 1994 till 2003 när den lades ner gavs den ut två gånger om året, så det hade blivit ett ganska magert underlag. Tänk om det finns någon annan någonstans som gjort en liknande undersökning? Annars har alla hugade forskare här ett lysande uppslag!

(En rolig bihistoria är studien så tydligt visar hur King Camp Gilette, som uppfann säkerhetsrakhyveln och det utbytbara rakbladet i början av 1900-talet, snarare red på en redan existerande anti-skägg-trend än skapade det skägglösa 1900-talet som han ofta får äran för. Vi har varit inne på det i Skäggboken, men i Robinsons studie syns det tydligt hur skägget varit på tillbakagång i 30 år när Gilette fick sin snilleblixt.)

 

Håller vi på att krama ihjäl mustaschen?

Skrivet av

Mustaschmugg från Urban Outfitters.

Mustascher. Plötsligt finns de överallt. De pryder dyra muggar, billiga muggar, t-shirts, halsband, kalsonger, barnkläder och nu senast såg jag ett par gå och trängas under ett mustaschparaply. Affärerna vimlar av mustaschklockor och utklädningskit för den mustaschlöse.

Vad hände?

Jag minns för tre år sen, då var vi helt lyriska här på bloggen över en mustaschkopp som eventuellt fanns på NK och som annars fick beställas från England. Jag hittade min i Paris till slut.

Nu kan jag köpa en mustaschmugg för en tjuga på TGR i närmaste galleria.

Det är inte så att jag klagar – mustaschen är en snygg symbol som så att säga ligger mig varmt om hjärtat och jag älskar mina mustaschmuggar – men jag undrar hur mustaschen blev det nya prickiga typ. Skäggtrenden ligger väl bakom, många vill på ett enkelt sätt slå mynt av att män odlar skägg och mustascher och säljer skägg/mustaschprylar tänkta som presenter.

Frågan är om det här är bra eller dåligt. Just nu velar jag mellan:
Bra för att det tyder på att skägg och mustasch är något väldigt allmängiltigt och mainstream nu, inte bara för en liten klick ”häftiga” människor. Ju fler som bekantar sig med skägg och mustascher, desto bättre liksom.
Dåligt för att det riskerar att vattna ur mustaschen och göra den till en plojgrej som man inte tar på allvar. Och kanske också tröttnar lite på eftersom den blir så kommersialierad.

London – ur ett skäggperspektiv

Skrivet av

Barry the barber på 24 Calvert Avenue.

Mustaschmerchandise kan snart ha ersatt den röda dubbeldäckaren som pryl att köpa med sig från London, åtminstone om man varit i någon av de hippare stadsdelarna.

I helgen var jag i den brittiska huvudstaden, vi bodde i Shoreditch i östra London. Det var, bisarrt nog, min första resa dit så jag kanske sparkar in en hel rad öppna dörrar här men det ger sig.

Skäggtrenden är stark i den här delen av stan, som är rätt hipstertät med snygga människor, pretentiöst kaffe, mikrobryggd öl och snabba cyklar utan växlar. Överallt går det att köpa prylar med mustascher och skägg på och flera barberarsalonger av klassiskt snitt erbjuder skäggvård.

Jag gick till Huckle the barber på hörnet Old street/Charlotte road, där fyra killar klipper både hår och skägg. Kunden får god, lokal öl eller en liten whisky under tiden. Allt är väldigt manligt men på ett sympatiskt sätt. Enligt barberaren Pierre är det inte bara hipsters som har skägg nu, skäggtrenden har breddats, precis som här, till att omfatta alla slags skägg och många slags människor. Men östra london är klart skäggigare än västra menar han, som ganska nyligen har återvänt till Huckle.

I Sverige har de skäggklippande salongerna som riktar sig till män börjat komma tillbaka efter att ha varit helt borta. Enligt Pierre har herrfrisörerna i London aldrig varit borta på samma sätt som här, men att ta hand om skägg är ganska nytt. De flesta kunder gör både håret och skägget på en gång, men vissa kommer in på lunchen på en 15 minuters skäggtrim där varm handduk över ansiktet alltid ingår. En liten skärva av lugn under en stressad arbetsdag. Själv tror han att man aldrig kan skapa samma avslappnande atmosfär för män om man har kunder av båda könen  – kanske typiskt för den brittiska herrfriseringstraditionen.

Trevligt var det och snyggt blev det. Ölen var god och hela kalaset gick på drygt 500 spänn – helt ok, åtminstone med Stockholmsmått mätt. Men mustaschvax hade han ingen vidare koll på, den gode Pierre.

Före – och efter.