Kategoriarkiv: Gästspel

Gästspel

Fnas och mjäll i skägget – vad gör man åt det?

Skrivet av

Vad ska man göra om man har problem med huden under skägget? En som har fördjupat sig i ämnet är Micke, även känd som Cigarbear, som har skrivit dagens gästinlägg. Ursprungligen publicerades en variant av texten på hans blogg, blog.qruiser.com/cigarbear.

Mitt skägg har blivit längre och större. Jag gillar det verkligen. Och nu är det viktigare än någonsin att vårda detta skägg. Jag har tyvärr problem med fnas som ramlar ut från skägget. Men skam den som ger sig!

Jag har sökt på internet om detta problem och funnit att det är väldigt vanligt men väldigt svårlöst ur ett medicinskt perspektiv. Jag ska förklara.

Fnaset beror troligen på två saker. Den första är bara vanlig mjäll. Ett bra mjällschampo borde lösa det.

Det andra är känslig och torr hud. Det här är lite lurigare eftersom nivån på DIN känsliga hud i skäggbotten är väldigt individuell.

Fnaset är ofta en kombination av dessa två och då är ganska besvärligt att få bukt med det. För använder du ett starkt mjällmedel så blir huden irriterad och torr och du fnasar ännu mer. Och det svider. Tvättar du dig med mild tvål så frodas mjällen!

Så vad ska man göra för att inte behöva raka av sig skägget?!

Nu ska man inte behöva ta till så här drastiska åtgärder och bli slät som en barnrumpa i ansiktet bara för lite fnas i skägget! Vi tar ett djupt andetag och funderar lite.

Jag rakar mig på halsen och skallen och upptäckte av en slump att fnaset minskade när jag råkade få raklödder på drabbade områden. Jag använder Gillette rakgel för känslig hud. Sedan såg jag en dokumentär om rakning på discovery channel där de ägnade en hel del åt just raklöddret och varför rakklödder är bättre att raka sig med än annan tvål. Mängden oljor och mineralerna i löddret var hemligheten.

I mitt letande efter ett botemedel snubblade jag över vanlig hudvård där man enbart använde babyolja och ingen tvål. Olja är också rengörande för huden samt milt.

Oljan verkar vara lösningen så jag började använda Nivea Natural Oil varje gång jag duschade och ibland även på kvällen vid behov innan jag gick och la mig. Och det var MYCKET BÄTTRE än att använda raklödder.

OBS! Det är inte bara att tvätta skägget med denna olja. Den ska masseras in i skäggbotten på berörda områden. Gnugga in den eller använd gärna en kam eller tandborste för att verkligen komma åt skäggbotten, speciellt när det gäller mustaschen eftersom där samlas en hel del bakterier i den. Skölj sedan ur det så gott du kan eftersom den innehåller dock lite tvål som kan torka ut huden.

Avsluta med att ta lite babyolja i skägget innan du borstar/kammar till det.

Det är inte säkert att denna behandling fungerar för alla. Om det blir värre, pröva att enbart tvätta skägget med babyolja. Det kan hjälpa. Nackdelen är att man får ett väldigt fett skägg och man får ge tusan i att tafsa i det, annars kladdar man ner allt man tar på.

Tyvärr finns ingen mirakelkur mot detta utan man måste prova sig fram till vad som fungerar och inte fungerar, då det är väldigt individuellt för varje person.

P.S. Jag har nu börjat köra med hårbalsam i skägget. Det gör skägget mjukt och ger en väldig lyster. Ser ut som jag har guld, silver och koppartrådar i skägget nu. Och det är fluffigt som bara den.

Tio år med vuxen haka

Skrivet av

Idag blir det ett gästinlägg av Daniel Cannervik – för att fira ett skäggigt tioårsjubileum.

Varför skägg? Den frågan har jag fått många gånger genom åren. Inte helt lätt att svara på. I dag vet jag så klart varför jag har skägg – åtminstone nu. Men inte varför jag en gång valde att låta rakapparaten ladda ur på obestämd tid.

Även hur länge jag har varit skäggig vill många veta. En betydligt lättare fråga att svara på. Jag vet i alla fall när allt började. I år fyller nämligen mitt skägg tio år. I somras, närmare bestämt. Det har jag stenkoll på.

Sommaren 2002, då jag mellan läsåren på journalistlinjen extraknäckte som brevbärare (i en stadsdel som heter Skäggetorp), lyssnade på Ryan Adams och Moneybrother och började äta kött igen efter sex år som vegetarian. Det var där det började.

Jag var 26 år. Jag minns alltså ganska exakt när, men inte hur. Eller varför.

En tanke som i efterhand slagit mig är att sommaren 2002 var en VM-sommar och att det var det första fotbollsmästerskapet då åtminstone jag som sportnovis noterade att utseende och image plötsligt blivit viktigt i fotbollsvärlden.

Och där fanns Olof Mellbergs välsvarvade helskägg. Jag vet inte säkert, men det kan ha haft sin inverkan. Hans vikingahaka stack liksom ut i den så ofta välrakade fotbollsvärlden.

Men det dröjde flera år innan jag för första gången skulle tänka på mitt eget skägg som viktigt och symboliskt, något att vara intresserad och stolt över – till maj 2008 då jag skrev en krönika om mitt eget skäggs betydelse. En milstolpe.

I dag har skägget flera funktioner. Dels en praktisk. Utan ett helskägg blottas ett haklöst pojkansikte och jag ser ut som en tonåring jag inte längre vill vara.

Dels ett gäng estetiska funktioner. Så klart. Skägg är kul och snyggt, men det skänker även en viss samhörighetskänsla med andra skäggbeprydda män. Även helt okända. Likt busschaufförer nickar till varandra kan vi skäggon ibland se på varandra i ömsesidig förståelse. Det gillar jag.

Mitt skägg skickar även ut många signaler. Å ena sidan har jag insett att vissa jämnåriga män utan skägg kan bli oerhört provocerade och ibland vill ge mig stryk, det har varit nära vid flera tillfällen. Å andra sidan får jag beröm av många andra.

Men viktigast är väl ändå alltid de signaler man själv tycker att man sänder ut: Snäll, ömsint, godhjärtad, tänkande och kulturellt intresserad person med lagom och skön pondus. Någon slags mjuk manlighet kanske.

Jag säger inte att den beskrivningen nödvändigtvis är jag. Men signaler… Ja, ni fattar.

Tio år går fort. Grattis, skägget!

Om det ska firas? Nja, jag beundrar och vårdar mitt skägg varje dag i spegeln. Det räcker gott.

Och tack, Olof Mellberg. Eller vem det nu var.

//Daniel Cannervik

Grundkurs i våtrakning – del 2

Skrivet av

Idag fortsätter vi med andra delen av grundkursen i klassisk våtrakning. Igår gick gästskribenten Moz igenom valet av hyvel, och idag berättar han hur man får till bra lödder.

Moz rakningsskola, del 2/2 – tvålen och borsten

Gästskribenten Moz.

Varför tvål och borste?
Man har möjlighet att värma borsten i förväg och få ett hett lödder, som mjukar upp stubben och får hyveln att glida bättre. Borsten jobbar in löddret från tvålen i skägget ordentligt, till skillnad från när man smetar ut rakgel/-skum/-lödder med händerna.

Den vanligaste tvålen man hittar i Sverige (i vissa mataffärer, rentav) är Palmolivs Shave Stick. Det är en utmärkt tvål och personligen föredrar jag att applicera tvålen mot stubben och bygga lödder i ansiktet, vilket är syftet med shave sticks, så den rekommenderar jag helt klart. Kostar 20-30 spänn och räcker vansinnigt länge (minst ett år, för mig)

Rakcreme är enligt mig bara dyrare raktvål i tub. Det finns ingen positiv skillnad mellan cremer och motsvarande tvåler, enligt mig.

Kolla in den här videon om hur man använder tvål och borste (hans övriga videos är också sevärda).

Borstar.
Det finns en hel uppsjö av olika borstar, men väldigt förenklat finns det två saker att ta hänsyn till, material och storlek. De vanligaste materialen är:
1. Rent grävlingshår (pure badger, super badger, best badger, silver tip m.fl.). Mjuk borst som håller vätska bra.
2. Svinborst (bristle). Billigaste borstarna. Väldigt styv borst och håller vätska dåligt. Svårt att bygga upp ett bra skum med, men ger lite av en peeling-känsla, för dem som uppskattar det. Rekommenderas inte. Vill man ha en hyfsat styv borste är det bättre med en med en blandning av grävlingshår och svinborst.

Man får prova sig fram till vad man föredrar, men jag föreslår att man köper en billig grävlingshårsborste till en början.

Mer läsning:
http://en.wikipedia.org/wiki/Shave_brush
http://rakkniv.eu/lilla-rakknivsskolan-del-1-att-valja-sin-forsta-rakborsten/