Skägg är disko

Häromdagen konstaterade jag dystert att Ungern inte tar tillvara på möjligheterna till en sprudlande mustaschturism. Nå, en titt på statyerna i Budapest visar dock att mustaschen har en framträdande plats i landets historia.

Och en framträdande roll på Ungerns betalningsmedel.

Jag passerade nyss Budapest på semestern. Bland allt staden har att erbjuda finns självklart en sak som är särskilt intressant, så jag går in på turistinformationen.

Jag: Ungern är ju känt för sina mustascher och sitt mustaschvax…
Turistinformatören: Va? Är det?
Jag: Ja. Så jag undrar var man kan få tag på lite äkta ungerskt mustaschvax eller kanske hitta en barberarsalong.
Hon (med förbryllad uppsyn): Ingen aning. Det finns en bra damfrisering här i närheten, fast det kanske inte är det du är ute efter.
Jag: Nej. Är det här den konstigaste frågan du har fått i dag?
Hon: Ja. Jag har aldrig hört talas om att det skulle vara något särskilt med ungerska mustascher.

Om det är nånstans jag hade trott att det skulle finnas en beredskap att möta den här typen av frågor så är det Budapest. Den ungerska mustaschen har trots allt en anrik historia. Tyvärr tvingas jag resignera och inser att mustaschturismen är underutbyggd.

Nå, jag kunde ta ett ungerskt bad i alla fall.

Det är en ny känsla den här jag har. En som verkligen överraskar mig och som jag kanske ännu inte insett vidden av.

Jag saknar mitt skägg.

Nu var det ju inte så himla längesen jag rakade av det – två månader för att vara exakt – men det börjar kännas ändå. I vanliga fall brukar jag gå åtminstone 4-5 månader utan skägg, men i år tror jag inte att det blir så länge. Jag ser redan nu fram emot oktober. Odlarmånaden.

Det känns konstigt att sakna sitt skägg. Det har jag aldrig gjort förut men jag fattar inte vad det är som är annorlunda den här gången. Kanske är det för att jag var skäggig mycket längre den gångna vintern än tidigare år. Jag vet inte. Men det har fått mig att ifrågasätta min cykliska skäggighet, alltså att jag alltid rakar mig på sommarhalvåret. Nästa sommar kanske jag inte ska raka mig alls.

Läsaren med gott minne kanske minns att dagens skägg, Johan Wallén, var med redan i februari. Nu är han tillbaks, för skägget har växt till sig och han har något att berätta:

– Efter att jag läste om juveleraren Philip Crangi på Skäggbloggen bestämde jag mig för att skaffa ett sådant skägg. Så nu ska det bli långt, säger Johan.

Inte nog med det.

– Jag ska också låta mustaschen växa så att den går över munnen.

Fullkomligt opraktiskt, vilket min flickvän också är snabb att påpeka när hon hör om Johans planer: ”Det blir ju svårt att äta”, konstaterar hon.

Visst är det så. Och jag tycker det är fint på något sätt. Tjejer har så många opraktiska grejer som bara syftar till att bäraren ska  se snygg ut: höga klackar, trånga jeans…

Det kanske inte direkt är någon jämställdhetsgest att skaffa en mustasch som är i vägen, men det jämnar åtminstone ut spelfältet en smula att addera en obekväm modedetalj till männens utbud.

Det är för övrigt Johan som har lånat ut den antika trimmern till Skäggbloggen. Tack för det! Test av den apparaten kommer inom kort.

Målet är ett sånt här Philip Crangi-skägg.

Dagens skägg, Henok Fentie

– Jag har jobbat i en massa år och därför inte kunnat ha skägg förut. Men nu har jag tjänstledigt ett år och kände att jag hade råd att testa vilken form mitt ansikte skulle få med skägg. Så jag har struntat att raka mig några dar.

Hur trivs du då?
– Det känns ledigt. Det känns också lite stiligt faktiskt. Det ger en annan dynamik till ansiktet.

Kommer du att fortsätta?
– Vi får se hur det blir när jag ska börja trimma det. Jag gillar inte trimmade skägg. Det ska leva ett naturligt liv och jag får se om jag klarar att bibehålla det.

Varför kunde du inte ha skägg förut i arbetslivet?
– Jag resonerade som så att om jag hade ett tjockare skägg som jag hade vårdat skulle jag kanske kunna ha det på jobbet. Men i och med att jag är ungefär 20 år yngre än mina kollegor så har det känts lite töntigt. Jag har inte känt att jag har kunnat leva upp till det och bära upp det. Men nu börjar jag närma mig 30 så då får man överväga om det finns en möjlighet.