Kategoriarkiv: Historia

Skägghistoria

Skäggmodet kulminerar 2020?

Skrivet av

Bli inte förvånade om skäggmodet når sin kulmen någon gång kring 2020. Det finns det nämligen forskning som stödjer.

londonillustratednewsJa, jag är medveten om att jag tar i från tårna här och det finns anledning att ta profetian med en rejäl nypa salt, men helt taget ur luften är det inte. Hear me out.

Vi fick tips om en undersökning i American Journal of Sociology från början av 80-talet (tack Christian). Dwight E Robinson ville undersöka modets svängningar och räknade helt enkelt håriga ansikten i den brittiska tidskriften Illustrated London News mellan 1842 och 1972. Han kom bland annat fram till följande:

1840 hade 10 procent av alla män någon form av ansiktsbehåring. Kring 1890 nådde skägget sin kulmen och pryddes av omkring 45 procent av männen i tidningen. 1960 var siffran noll.

skaggpeakRobinson jämför med en tidigare studie som gjorts på vidden på kvinnors kjolar och som tjänat som guide och inspiration till skäggstudien. Den studien är gjord under ungefär samma tidsperiod och det är intressant att jämföra kjol- och skäggkurvorna som visar liknande mönster. En uppgång på omkring femtio år och en cykel på drygt 100 år.

Om man då tar den lilla uppsvängning som skägget börjar göra i mitten av 60-talet som bevis för att det var då den senaste cykeln av skäggig tillväxt inleddes, med en dipp på 80-talet inte olik den man ser kring 1850 i diagrammet, så borde nästa skäggiga peak ha inträffat typ 2012. Men nu vet vi ju inte hur skäggtillväxten såg ut innan Robinson började mäta 1942 – tillväxtcykeln kanske i själva verket är sextio år. För att kompensera för detta höftar jag lite och justerar kulmen till 2020. Lite oroande, javisst, men skägget kommer inte försvinna över en natt. Samma studie visar också att det tar ungefär 30 år från kulmen till att ett mode är helt ute.

Nu kanske man inte kan ta en enskild brittisk tidning som mestadels visar unga män ur de övre samhällsskikten som bevis, men håll med om att det är en kittlande tanke! Man undrar ju hur det hade sett ut om Robinson fortsatt mäta fram till idag. Tyvärr gick Illustrated London News över från veckoutgivning till månadsutgivning 1971. Från 1989 gavs den ut varannan månad och från 1994 till 2003 när den lades ner gavs den ut två gånger om året, så det hade blivit ett ganska magert underlag. Tänk om det finns någon annan någonstans som gjort en liknande undersökning? Annars har alla hugade forskare här ett lysande uppslag!

(En rolig bihistoria är studien så tydligt visar hur King Camp Gilette, som uppfann säkerhetsrakhyveln och det utbytbara rakbladet i början av 1900-talet, snarare red på en redan existerande anti-skägg-trend än skapade det skägglösa 1900-talet som han ofta får äran för. Vi har varit inne på det i Skäggboken, men i Robinsons studie syns det tydligt hur skägget varit på tillbakagång i 30 år när Gilette fick sin snilleblixt.)

 

Skäggets roll i 1800-talets amerikanska segregation

Skrivet av

38f0d4c2e
Det är inte bara i Sverige som det sker ett uppsving för barberarsalonger och rejäla skägg. Även i USA har man på senare år sett allt fler 1800-tals-inspirerade skäggfrisyrer samtidigt som det dykt upp barbershops med gammaldags inredning.

Nu finns det läsning för den moderne man som anammar en stil från förrförra seklet och undrar vad skägget bar på för associationer i Nordamerika på 1800-talet. Sean Trainor, doktorand i historia, skriver om ämnet i the Atlantic.

I början av 1800-talet var det fortfarande på modet att raka sig. Under tiden efter den amerikanska revolutionen då många slavar blev fria var det inte ovanligt att afroamerikaner drev barberarsalonger: ”Thousands of former slaves – many with experience as valets, manservants, and barbers – were foisted upon a market that offered them little in the way of employment, apart from dangerous jobs in manual labor and demanding positions in household service. One of the few jobs that presented even faint hopes for prosperity was barbering.

Yrket kunde leda till goda inkomster. Men barberarsalongerna var också platser där det gällde för svarta att veta sin plats i hierarkin. Det fanns inget de kunde sätta emot bråkiga och berusade vita kunder: ”The laws of white supremacy – both written and unwritten – effectively forbade men of color from giving orders to customers or physically restraining them. Besides, many barbers understood the cruel reality that customers’ ability to flagrantly disrespect them was part of the space’s appeal.

Under mitten av 1800-talet blev skägg åter på modet i USA liksom i Europa. Sean Trainor ger några olika förklaringar för omsvängningen. Ett antal epidemier i de amerikanska städerna gjorde att det utfärdades rekommendationer att inte raka sig på allmänna salonger där man blev behandlad med redskap som ögonblicket innan hade varit i en annan mans ansikte. Än viktigare, enligt Trainor, var att de svarta barberarnas stigande inkomster tycktes hota den sociala ordningen.

52a9114c7

Men utan hjälp av professionella barberare var det svårt att sköta rakningen ordentligt, och allt fler män undvek helt enkelt att raka sig. Efter ett par hundra år av rakade hakor syntes allt fler buskiga skägg runt 1850-talet. Skäggets återkomst var först kontroversiell – men många lugnades av kampanjer som hävdade att skägg var ett bevis på den vite mannens överhöghet: ”Many Americans continued to harbor 18th-century fears that beards marked maniacs, fanatics, and dissimulators. But by the late antebellum period, they were more widely accepted, thanks partly to a strenuous public relations campaign that reimagined the beard as a symbol of white, masculine supremacy.

Intressant läsning för den skägg- och historieintresserade! Läs hela artikeln: The Racially Fraught History of the American Beard

Mustaschbränning, någon?

Skrivet av

För någon månad sedan lade Uppsala-salongen Barber and Babes upp den här bilden på Instagram. Vi på Skäggbloggen undrade vad i allsin dar mustaschbränning var för något.

Nu kan Henrik på Barber and Babes ge oss besked:

”Vi har luskat lite bakåt i generationerna här på salongen och fått tag på svaret. Det var på dem som hade lite större mustascher med böj. Då tog man en tändare och eldade bort alla små strån som stack ut på undersidan. Sedan borstade man bort de brända kanterna som uppkom.”

Någon som är sugen på denna behandling?