Etikettarkiv: Skäggmusik

Sommarens skägglåt – The Beard Song

Skrivet av

Kolla den här skäggiga videon till den skäggiga låten The Beard Song! Sommarens låt!

”There’s nothing like a man with a good looking beard” sjunger Malmökvartetten The Bandettes.

Vi är stolta över att kunna meddela att Skäggbloggen indirekt har varit inblandade i skapandet av videon! Bandettes skriver till oss i ett mejl: ”Vi har under arbetet följt er blogg för att få den rätta skägg-feelingen. :) Bl.a. var det på er blogg vi hittade barberaren som friserar ett av våra skägg ur videon. Vi tänkte bara säga TACK för det, och dela med oss av vår skäggiga skapelse!”

Tack för en grym skäggig video, säger vi på Skäggbloggen! Roligt att det nu finns ett svenskt band som sjunger låtar till skäggets ära. Fältet har tidigare mest varit upptaget av australiska The Beards.

Skäggbandet The Beards på skäggturné med skäggmusik

Skrivet av

Skägg och musik hör ihop. Det skulle gå alldeles utmärkt att starta Skäggigamusikerbloggen.se och ha fullt upp för resten av livet. Det finns nämligen hur många skäggiga band som helst – kolla bara in vår topp 10-lista över Rockskägg.

Men så vitt vi vet finns det bara ett enda skäggigt band som heter the Beards och som enbart gör musik där låttexterna handlar om skägg. Där har de hittat en nisch, får man lov att säga, och det ska de ha all heder för oavsett vad man tycker om deras musik.

Sedan vi skrev om dem sist har det australiska bandets kommit ut med sin nya skiva ”Having a Beard is the New Not Having a Beard”. Där finns låtar med titlar som ”You Should Consider Having Sex With A Bearded Man” och ”I’m in the Mood… for Beards”. Vi har inte gjort något djupare textanalys ännu, men anar ett skäggfrämjande tema.

Bandet är just nu på turné hemma i Australien. Du hittar The Beards t.ex. på Soundcloud, Facebook, och de finns på Spotify också.

”Skäggiga musiker är exakt som Britney – fast tvärtom”

Skrivet av

Efter att ha hängt en hel del på den sköna musikbloggen Beard makes better music bestämde vi oss för att ta reda på lite mer om kvinnan som driver den, Elvira Ericsson. Varsågoda, lite matig helgläsning om skägg och musik.

Berätta lite om dig själv, vem är du?

Jag är en tjej på 26 år som gillar långa skogspromenader eller ett glas vin uppkrupen i soffan lika mycket som jag tycker om att slå klackarna i taket …för det här var väl en kontaktannons?

Nej, jag är ensamstående morsa från förorten som jobbar med reklam och älskar musik och skägg. Eller skägg och musik. Trots att jag är totalt tondöv har jag sedan sena tonåren ägnat mig åt musikprojekt av olika slag.

Bloggen jag skriver heter Beard makes better music och jag skriver om musik framförd av skäggiga män. Jag har inga ambitioner att skärskåda eller analysera musik i någon vidare utsträckning. (Era läsare kan fortfarande få se det som en kontaktannons…)

Hur kom det sig att du startade bloggen?
Jag fann helt enkelt att nästan all musik jag lyssnade på hade den gemensamma nämnaren skägg och drog givetvis slutsatsen att detta inte är någon slump. Kredden är ej heller att förakta, även om jag inser att jag inte innehar särskilt mycket, inte någon alls faktiskt, så kan jag stundom vagga mig själv till ro om att jag har det.

Vad tror du egentligen det är som gör att skägg gör musiken bättre?

Med skägg kommer känsla, inlevelse och själ – som överförs till musiken. Nu pratar jag inte om livsinsikter och djup på något slags jag-köper-spikmatta-och-världen-är-kärlek-sätt utan mer jag-söp-som-ett-as-i-tre-dagar-torskade-mitt-jobb-och-så-drog-min-brud-sätt….mer.

Haha, äh, ni fattar vad jag menar. Iallafall, de erfarenheterna och insikterna tar sig form i skägg, men också i den musik jag lyssnar på och skriver om. Ni vet den där känslan när Britney Sprears är typ oskuld och sjunger ”Hit me baby one more time” exakt den fast raka motsatsen.

Vilket är ditt favoritskäggo – om man ser till musiken?

Åh, det finns så många. En given favorit är Ben Bridwell (Band of Horses) så jag säger honom.

Vilket är ditt favoritskäggo – om man ser till skägget?

Ray LaMontagne. Han har ett fantastiskt skägg, jag skulle kunna älska honom i en evighet bara för skäggets skull.

En sån här blogg tenderar ju att bli, precis som våran, tämligen mansdominerad. Hur gör du för att motverka det?

Jag brukar fråga mig, när jag kommer på mig själv med att vilja skriva om en kvinnliga musiker, ”Om den här kvinnan vore en man, hade hon då haft skägg?” är svaret ja så är det givetvis så att dessa damer får utrymme i bloggen. Och det händer inte allt för sällan. Senaste spellistan jag satte ihop för BMBM bestod endast av kvinnliga musiker till exempel. Den återfinns här: Beard makes better music 2

Kan tjejer också inbegripas i konceptet? Finns det liksom någon slags inre skäggighet som även kan appliceras på kvinnliga musiker?

Det är klart att erfarenheter och insikter inte sitter i skägget, skägget är en reaktion på dessa. Och kan man inte odla skägg, vilket är ganska vanligt bland kvinnor, så betyder ju det inte att det andra är förlorat. En inre skäggighet är således given.

Skäggbloggens mission är att avdramatisera skägg och inspirera så att fler vågar odla skägg. Har du ett mission med din blogg och vilket i så fall?

Jag använder den till mycket; för att hålla mitt eget musikintresse vid liv och ständigt ajour, för att skryta om på krogen, för att få utlopp för någon form av kreativitet men framförallt för att jag älskar när människor upptäcker ny musik och liksom förtrollas av den. Det och att  ha en ursäkt till att surfa skägg kvällarna i ända.

Sist en klassisk hönan eller ägget-fråga: Tror du att musiken blir bättre för att den som gör den har skägg, eller tror du att artisten odlar skägg för att matcha sin grymma musik?

Musiken blir bättre för att den som gör den har skägg. Skulle det vara tvärtom så kan man ju lika gärna teama ihop sig med Britney. ;)